Storyteller -

1. Vilken bok läste du senast?

Senast läste jag Michel Houellebecqs Elementarpartiklarna och Plattform i rask takt. Bloggar om dem lite senare.

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?

Vet inte riktigt, kanske Ian McEwans On Chesil Beach eller David Mitchells Black Swann Green.

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?

Hm, jag tror manliga faktiskt. Men som könskompensation kan jag tillägga att den enskilda författare som jag har flest böcker av är Margaret Atwood. Så det så.

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker “nu har jag kommit en fjärdedel”, “en tredjedel”, “hurra! hälften!” osv?

Jag håller ständig koll och jag brukar räkna med femtedelar, fjärdedelar, tredjedelar och halva boken.

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?

Ofta väljer jag böcker i enlighet med det som jag själv skriver för tillfället, eller tänker på att skriva, vilket kanske oftare är fallet. Men rekommendationer och omslag är nog också viktiga faktorer när jag väljer böcker.

6. När blir en bok för lång?

Då den litterära stilen haltar och blir långrandig, då man inte orkar engagera sig i karaktärerna och/eller då tematiken är totalt intetsägande. Sidantal spelar ingen roll.

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?

Ja. Definitivt. Älskar också att läsa på finska, men det blir mera sällan av.

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?

Finns bara två sådana böcker: Atwoods Oryx & Crake och Kafkas Processen.

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?

Jag ger ganska fort upp om boken inte tilltalar mig för tillfället. Men i mina tankar behåller jag jag boken ganska länge, och återkommer till den om det känns så. Jag tror att böcker kan te sig helt olika beroende på under vilka omständigheter man läser dem.

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?

Finns inte alls: skräck & fantasy (Tolkien finns men han står i en kategori för sig). Deckare finns endast i den utsträckning som förlag skickar dem till mig. Finns egentligen ingen överrepresenterad genre.

Andra bloggar om: Böcker, Författare, Litteratur, Läsning

Vi stiger av bussen, sonen ser en reklamskylt och utbrister:

Pappa, där var den där indianen vi pratade om! På reklamen, alltså, på en plansch, den där indianen. Vad var det han hette? Var det Joe Indian?

Det var ju givetvis Indiana Jones han talade om.

Andra bloggar om: Barn, Familj, Ord, Språk

Det här är lite nostalgiskt. Spelade UNO med femåringen i dag. Förra gången jag spelade det var jag förmodligen bara några år äldre än vad han är nu. Diggar ni UNO?

Andra bloggar om: Barn, Familj, UNO, Spel

Femåringens farmor fick ett hjärtformat smycke i bröllopspresent. Smycket var hälften i silver, och hälften i guld. Pojken tittar på det en stund, funderar och säger sedan: Den där delen (silvret) är för dom tråkiga dagarna, och den där delen (guldet) är för dom roliga dagarna.

Rätt bra äktenskaplig insikt för en femåring, eller hur?

Andra bloggar om: Barn, Familj, Äktenskap

Bolaget PRfekt har utvecklat en Typealyzer som analyserar innehållet på bloggar och andra sajter och delar upp dem i olika kategorier enligt ett “avancerat datalingvistiskt system”. De menar att man genom sina bloggtexter visar upp olika sidor av sig själv åt läsaren, och genom att läsa ens bloggtexter kan man klura ut hurudan person skribenten är. Jag testade med att länka till min blogg och fick resultatet Tänkaren:

De sanna tänkarna i ordets ursprungliga bemärkelse - ständigt sysselsatta med att studera, systematisera och bedöma idéer och möjligheter. Logisk analys av abstrakta idéer är mums för Tänkare! Särskilt de introverta Tänkarna kan ägna så mycket energi åt sina tankar att de helt glömmer bort både världen och den egna kroppen. De utåtriktade är ofta i full färd med att strukturera upp tillvaron eller andra människor istället. Tänkare är också ofta mycket intresserade av ord och språk - mästare på alfapet eller kunskapsspel. Och lika ofta riktigt jobbiga för andra genom att göra hårfin distinktioner mellan ord eller idéer.

Det som framförallt driver Tänkare är möjligheter - de kan därför ofta framstå som lite i det blå eller att tänka “för mycket”. Vill du få en Tänkares uppmärksamhet - pröva “hmm… det här var verkligen ett klurigt problem.. eller har du nån smart lösning på det här problemet?.”.

Jag vet dock inte om jag ska gå med på att det här är jag. Men ja - intressant idé trots det. Det är alltid spännande med lingvistiska projekt som körs över internet. Det känns som om språket utvecklas otroligt snabbt på nätet, och om man då analyserar webbinnehållet i jämförelse med traditionella texter, till exempel skoluppgifter, uppsatser, essäer, etc, tror jag att man kan få ganska intressanta resultat. Jag har en känsla av att elever allt mera börjar anse det språkbruk som lärs ut i skolorna som sekundärt i jämförelse med det språkbruk som används på internet och med mobiltelefon. Men jag är ingen lingvist, så jag vet inte.

Vilket resultat får ni om ni testar er bloggadress med Typealyzern?

Andra bloggar om: Blogg, Internet, Lingvistik, Skola, Språk, Svenska, Undervisning

För er som diggar Apple och deras produkter vill jag tipsa om en bra blogg som försöker förutse åt vilket håll utvecklingen i Apple kommer att gå. Bloggen heter Next from Apple, och så vitt jag vet har skribenten ingen inside info om bolaget i fråga, så alla gissningar och spekulationer är just det, bara spekulationer. Det är en rätt ny blogg, men hittills har skribenten redan haft rätt i vissa av sina skriverier om Apples framtid. Så ta er en titt.

Vem kan förresten inte gilla ett företag som redan Forrest Gump och Liutenant Dan investerade i?!

Andra bloggar om: Apple, Bloggar, Internet, Next from Apple

1. Projekt: Arthur Rimbaud. Jag läser Rimbauds poesi och några av hans prosatexter, och läser samtidigt kapitlet om Rimbaud i Leandoers härliga Huset som Proust byggde.
2. Gunnar Ekelöf, har inte kommit igång med läsningen av hans dikter riktigt än, men har iaf. lånat hem en tjock samlingsvolym som verkar lovande. Har ni läst Ekelöf?
3. Läs Konsonantmylla.
4. Andre Gidé, läser som bäst hans kortroman Pastoralsymfonien, sedan ska jag läsa Om icke vetekornet dör.
5. Fick hem en recensionsbok från ett förlag i dag, och för en gångs skull tänkte jag läsa den och skriva om den på bloggen. Tjoho.

Andra bloggar om: Böcker, Författare, Litteratur

Äh, fick inte bilden att funka, men jag blev alltså 72% boknörd. Rätt bra. Average är 53%.

Har ni tagit Boknördstestet?

Testet finns här.

Andra bloggar om: Boktest, Litteratur

jag skriver till Dig med anledning av Din diktsamling Aniara. Det finns en slank möjlighet att mitt brev kommer att förvåna Dig, men jag försäkrar Dig i all välvillighet om att mina avsikter är de bästa. Aniara har blivit för mig någonting av en milstolpe. Diktsamlingen förmedlar en syn på dikten som rubbare av universum, som skapare av nya vägar i alltet. Aniara är Ditt älskade Karelen med träd och troll och Aino, den är en titan, den är Atlas som håller upp jordklotet med fötterna fast rotade i tomrum och intensivt mörker.

Harry Martinson, du själv skriver:

om bara ej vi suttit här i rymden
som fångar åt det tomrum där vi föll,
så blev vi båda sorgsna men behöll
den rena tankens lust, den art av glädje
som vi tillsammans kunde stilla dela
den tid vi ännu hade kvar i varat

och säg mig nu, tänkte Du på oss när Du skrev dessa versrader? Vi faller tillsammans när vi möts i Aniara, vi faller i det tomrum som är själen, den bottenlösa möjligheternas ocean som bor i var och en som ser på dikten som en paroxysm av liv.

Ditt universum är stort, Harry Martinson. Ditt universum gör det möjligt för mig att betrakta hela mänskligheten som genom ett framtidsprisma.

Vad är tid? finner jag mig stilla undra medan jag läser. Vad är rymd, död, oförgänglighet? Mänsklighet? Igen lutar jag mig tillbaka på Dina egna ord, Du minns dem säkert:

Aniara kan sägas vara en fantasiprodukt som är skriven av tiden. Därigeom är den i viss mening en anonym skapelse. Den handlar om allas vår gemensamma egendom av världsförhoppning, sorg och besvikelse, men också om våra försök att skapa frister eller att med fantasins hjälp fördröja eller uppskjuta obönhörliga förlopp.

Fantasin som avspeglas i Aniara begränsar mig i lika grad som den befriar mig. Dikterna och sångerna är så expansiva och så myllrande av insikt om vad det är att skapa, och om vad det är att låta sin fantasi bygga slott icke av luft utan av det kreativa sinnets fasta materia. Fantasin begränsar mig därför att den inte tillåter mig tillföra Dina ord ens en stavelse.

Bäste Harry Martinson, det är synd att Du är död sedan många år. Det bringar mig sorg att betänka att Du i din ensamhet och desperation tog Ditt liv med en sax. Min förhoppning är att dessa ord på något vis ändå ska nå Dig.

Andra bloggar om: Aniara, Brev, Böcker, Dikt, Författare, Harry Martinson, Litteratur, Poesi

Så fick Ilkka Kanerva alltså avgå efter alla sms hit och dit och lögner här och där. Jag har inga starka åsikter om hela köret. Bara det att Kanerva antagligen hade fått fortsätta som utrikesminiser om han hade sagt “Ei kommentteja” i stället för att koka ihop en härva av lögner om att han inte visste någonting om de 200 sms som skickats till den där bruttan. Så det var kanske lite dumt.

När det sedan gäller trovärdigheten hos politiker och ministrar så är det väl inte så grymt farligt att han skickade de där sms:en. Sånt händer ju, även om man inte är minister. Men lögnerna är sedan en annan sak. Det är väl lögnerna som har dragit ner trovärdigheten och fått folk att reagera. Jag har en känsla av att folk gärna läser kvällstidningarnas saftiga reportage och de lösnummer där man publicerat innehållet i de omtalade sms:en. Själv har jag inte läst en artikel eller ens en notis om hela Kanerva-skandalen. Det jag vet om det är det jag har skymtat på löpsedlarna och hört andra skvallra. Vilket då inte betyder att jag är bättre än de som läser allt som skrivs om det, utan bara att jag inte överhuvudtaget är intresserad av hela affären. Det finns väl bättre saker att spendera tid på än att gotta i Kanervas misstag och småsnuskiga privatliv.

Alexander Stubb tar förresten över som utrikesminister. Det blir en bra grej tror jag. Han verkar ha riktig pondus och vilja.

DN rapporterar.

Update:

Det verkar förresten som om svenskarna har mycket att säga om det här. Kolla bara DN:s länkar till bloggares åsikter.

Andra bloggar om: Finland, Helsingfors, Kanerva, Politik, Samhälle, Skandal