Den här gången är det nästan lite skrämmnde. Ronja-Liv hade svårt att somna i kväll, och jag hade barnen ensam medan frugan var till gymmet. Jag blev lite nervös på stackars babyn i sängen, men till sist somnade hon ändå. Efter det sa jag god natt åt Benjamin, och han sa åt mig: “Pappa… inte ska du sticka kniven i Ronja?”
Oh my. Jag lovade honom att aldrig göra det.
Mazze 4:12 e m on 5 januari, 2007 Permalänk |
Oj oj… Sprang du omkring med en kniv?
maridhia 4:56 e m on 5 januari, 2007 Permalänk |
Undrar var han fått det ifrån… Intressant!
(PS: när har vi litteratursällskapsgrejen nästa ggn?)
Dankku 8:51 e m on 5 januari, 2007 Permalänk |
Höjden av skrämmande!? Håhhåh.
hanna 1:46 f m on 7 januari, 2007 Permalänk |
voi nej…vad för filmer har han fått se på ??:P:S
Mathias 9:00 f m on 7 januari, 2007 Permalänk |
Nå hans filmer borde inte ha något med det här att göra. De som han ser på kan nog visserligen handla om dumma jägare eller dumma bilar eller nåt, men pappor som sticker knivar i sina döttrar… that’s another matter entirely!
Märkligt.
Saara 12:34 e m on 7 januari, 2007 Permalänk |
Vilken fantasi! Också lite mysigt med hans beskyddarinstinkt… Min son brukar be mig att inta vara arg på “bebin” när jag fräser åt henne.
Andreas 7:05 e m on 10 januari, 2007 Permalänk |
Ojdå! Han har helt klart ett sinne för dramatik …
Mathias 9:56 e m on 10 januari, 2007 Permalänk |
Japp, dramatisk är han allt. Du skulle se honom när han tycker att allt är jobbigt och att vi “aaaaaldrig låååååter honom göööra nååån-TING!”
Det är så man känner dramatiken vibrera i bröstkorgen.
rade 2:23 e m on 2 april, 2007 Permalänk |
Oj oj oj. Kanske någon kompis hade berättat en skräckhistoria där det hände så?