Sjón 2.0

Imorgon diskuterar vi Skugga-Baldur på en kurs. Så nu läser jag den igen. Tredje gången på ett halvt år. Marie kommer med sin grupp att hålla föredrag, och jag ska stententa henne! Beware.

Nä. Skojar bara. Men det är första gången jag får diskutera den på uni, så det blir kul.

För övrigt ska jag gå på en sex och en halv timme lång teaterföreställning på fredag. Det ni.

Andra bloggar om » Böcker, Litteratur, Liv

Att övervinna polariseringen

Jag höll ett föredrag om Jonas Hassen Khemiris Ett öga rött i dag, och tog avstamp i begreppet domänkonflikt. Utan att gå in på detaljer (orkar inte skriva en egentlig recension) tänkte jag återge hur den drivande konflikten i romanen är en polarisering eller dikotomi som ser ut så här:

Svensk kulturdomän — Arabisk/marockansk kulturdomän

Den främsta representanten för den svenska domänen är huvudpersonen Halims pappa, Otman, och den främsta representanten för den arabiska kulturen är den bittra gamla tanten Dalanda, som aktivt propagerar för ovanstående polarisering. Otman däremot har börjat anamma en syn på samhället där dessa bägge kulturdomäner kan närma sig varandra, om inte till och med löpa in i varandra. Halims uppdrag eller utveckling består av att finna en egen stig genom att ta till sig väsentliga, viktiga och grundläggande delar av bägge dessa domäner.

Nåja. Tänkte nu synliggöra en polarisering som har att göra med hur kristendomen portätteras i dagens samhälle:

Liberalt träsk — Fundamentalistiskt träsk

Smickrande, inte sant?

Nu gäller det bara att finna en Halim som kan finna en terräng mellan dessa poler, någon eller många som på samma gång lyckas kontextualisera sin tro (närma sig den omkringliggande kulturen) och plocka fram det väsentliga i tron (lämna gamla stela strukturer bakom sig). Jag tror nämligen att Jesus finns någonstans mitt emellan de här polerna (som kan verka orättvisa och frånstötande men icke desto mindre verkliga och realistiska).

Anyone up for the challenge?

Som sardiner i vårt nya rum

Under veckoslutet har vi möblerat om hemma. Mest stolt är jag över att min bokhylla nu ser ut som en mäktig bokhylla, och inte som en avstjälpningsplats! Vilket den har gjort i typ två år, tre kanske. Allt som inte har haft en plats har vi/jag satt där. Nå, de tiderna är över! Hah! Vi har också tagit bort de fyra lägsta hyllorna i mittsektionen av hyllan och flyttat dit tv:n och den låda som den står på. Det ser mäkta planerat och symmetriskt ut, ska ni veta.

Sedan bytte vi barnens rum till vårt rum och vårt rum till barnens rum. De har nu YTA att leka på! Det är underbart. Man blir harmonisk bara man stiger in i rummet. Ni anar inte hur glad man kan bli som förälder när ens barn (i plural, OBS!) leker fridfullt i ett rum som de trivs med och inte känner sig trängda i.

Nåja, jag och frugan då? Nå, vår säng fyller halva rummet och två tredjedelar av golvytan. Sedan har vi flyttat in skrivbordet från vardagsrummet. Jag har mina biblioteksböcker på det, så jag inte ska glömma bort att föra tillbaks dem i tid (jag gör sånt, glömmer). Från våra tapeter stirrar små eskimåbarn, giraffer, kaniner och allehanda figurer ner på oss. Det ser ut som ett sovrum för småbarnsföräldrar efter att de har bytt sitt stora sovrum mot barnens lilla rum. Och vi älskar det! Det är ljuvligt, intimt, mysigt och det bästa är att vi vet att barnen mår bättre i sitt nya rum.

Kära läsare, låt mig sammanfatta föräldraskapet: offringar, offringar, offringar, och en enorm glädje över att dessa offringar är det bästa som har hänt en.

Någon som har en avvikande åsikt?

En artikulativ son del 13

Benjamin i morse, när han bläddrade kanalerna på tv:n efter frukost, precis innan vi satt på en Bamse-saga-cd åt honom:

”Pappa, det är din favorit! Det är inte han-med-hår, och det är inte han-med-inte-hår. Det är det där blåa!”

Jag tolkar: ”han-med-hår” = Conan O’Brian. ”Han-med-inte-hår” = ingen aning! Men det lät kul. Och ”det där blåa” är ju då förstås det finska Jeopardy. Vilket jag sett på kanske tio minuter, men tydligen uppfattade Benjamin det som mitt favoritprogram.

Andra bloggar om » Barn, Familj, Ord, Språk

Irriterande minfält i språket

Det finns inslag i litteraturen slash språket slash ordkonsten som gör mig nervös. För att jag inte kan omfatta det kanske. Eller för att det rent ut sagt är konstigt. Det här är ett bra exempel, jag citerar den svenska skådespelaren Jonas Karlsson som nu har gett sig på att ge ut en novellsamling (DN:s recension):

Jag letar efter det där som inte direkt finns i språket. Det där som ser ut som ingenting men som också är någonting. Jag nästan letar efter det där som är ingenting. Eller snarare: är det här någonting? Och sedan kommer man fram till att det verkligen är någonting. Men vad är det?

Vänta lite, vvah? Vad menar du egentligen, Jonas Karlsson?

1900-talets biografi

Hur skulle ett porträtt över nittonhundratalet se ut? Skulle det vara ett kollage av hopfogade gamla Hitler-, Stalin- och Pol Pot-fotografier? Skulle det vara Churchill-, Roosevelt-, de Gaulle-fotografier? Eller Sartre, Camus och de Beauvoir?

Faktiskt så ryms de alla i en bok som jag har börjat läsa som heter Nittonhundratalet. En biografi av Svante Nordin. Han har företagit sig något så ambitiöst som att skriva en idéhistorisk biografi över 1900-talet. Han varvar direkt historisk fakta med korta minibiografier över filosofer, författare, politiker eller övriga ideologer av olika slag, och här finns ett koncept som har all möjlighet att lyckas: karakteriseringen av historien genom ett sida vid sida-jämförande av fakta och tänkande och kännande människor som burit på de idéer som har pushat verkligheten framåt. Nordin lyckas gestalta historiska karastrofer som mänskliga katastrofer genom att anknyta till människor som har krockat med de tragedier som präglat stora delar av det förra århundradet. Det mimetiska greppet är djupt personligt och människonära.

Vill du ge dig ut på en snabb och översiktlig bildningsresa i 1900-talets idéströmningar är det här ett bra ställe att börja. Vill man sedan få ett djupare perspektiv över någon enskild del av det tjugonde seklet får man bläddra lite bak i boken och gräva vidare i den generösa bibliografin.

Andra bloggar om » 1900-talet, Böcker, Historia, Litteratur, Samhälle
Intressant?

Om berättelser

Daniel startade en otroligt intressant diskussion om berättelser på sin blogg. Ni gör väl i att titta in och ta del i diskussionen med en kommentar eller två. Ok?

Daniel citerar själv Paul Auster i sina inledande funderingar, och låt mig nu här citera Martin Amis som aptitretare:

One of the things I’ve learned about fiction – you really do lay yourself open in a way that no other so-called creative artist does. Most other art you’re just exhibiting a particular talent, even poetry up to a point, but by writing fiction you expose not only your talent but your whole being [...] and you’re never more vulnerable than when you do that. (Min kursivering.)

Andra bloggar om » Berättelser, Författare, Litteratur, Tankar

Arbetslös efter moderskapsledighet?

En gravid präst i Södra svenska församlingen i Helsingfors fick en dag höra att hon efter moderskapsledigheten inte kan garanteras en återgång till samma arbetsplats. Kort sagt: att hon kanske inte har sitt jobb kvar efter att hon har fött sitt barn och stannat hemma för att ta hand om det. Otroligt. Det beror på att församlingen inte vet hur läget ser ut efter den tid som den nyblivna prästerliga modern har varit moderskapsledighet för att sköta sitt barn. Prästen ifråga är tf. kyrkoherde och enligt församlingen kan de inte lova henne samma arbete eftersom det inte är fråga om en ordinarie tjänst.

Enligt arbetsmarknadsombudet från kyrkans arbetsmarknadsverk får en församlingspastor dock återgå till sin tjänst efter moderskapsledigheten, med villkoret att förordnandet fortfarande är i kraft efter ledigheten, alltså att det inte är fråga om en tidsbunden tjänst. Vilket det i detta fall inte är. På finskt håll, i samtliga finska stift, gäller samma sak som arbetsmarknadsombudet sa: om förordnandet fortfarande är i kraft efter ledigheten, får pastorn återgå till sin tidigare tjänst.

I ett finskt stift skulle den här samma situationen leda till att pastorn i fråga skulle kunna garanteras att få återgå till samma tjänst. I det svenska stiftet kan man inte garantera någonting, och eventuellt har pastorn inget arbete att återgå till efter moderskapsledigheten. De finska präster som fått höra om detta osäkra förfaringssätt har blivit väldigt förvånade.

Och det är jag med. Skärpning, tack. Om inte församlingen kan garantera nyblivna föräldrar trygghet och arbetssäkerhet efter vårdledigheten, tycker i alla fall denna bloggare att något är lite snett.

Lyssna mera på pod.fi.

Andra bloggar om » Arbete, Barn, Förälder, Helsingfors, Kyrkan, Lutherska kyrkan, Statskyrkan

Jag är en intellektuell halt kamel

”Vill du veta vad jag tror? Jag tror din pappa är en sån där intellektuell. Jag tror han är en kameleont som byter miljö och anpassar sig. Blir som ny, glömmer all tradition och historia. I Libyen har vi ett ordspråk som säger det finns stor likhet mellan dom intellektuella och halta kameler. Vet du varför?”
”Nej, berätta.”
”Eftersom ingen av dom någonsin kommer att göra revolution.”

Hah, jag gillar Ett öga rött. Både för att huvudpersonen Halim känns så underbart tonårsangstig och trotsig, men också för att språket kittlar.

Andra bloggar om » Böcker, Litteratur, Språk

Biblisk symbolik i litteraturen

Jag ska skriva en uppsats i samband med en intressant kurs som heter I begynnelsen var Ordet – litteraturen och Bibeln. Vi tog avstamp i begreppet logos med allt det innebär; Johannesprologen (1:1-18), grekisk vs. hebreisk tradition, olika filosofiska användningar av begreppet (Sokrates, Platon, Aristoteles). När man talar om Bibelns inflytande över litteraturen är det inte fråga om ett litet fält precis. Det är svårt att se framför sig hela den västerländska litteraturen utan att beakta den bibliska texten som förebild. Tänk tex. på Miltons Paradise Lost, Dantes Den gudomliga komedin, medeltidens poeter, själva boktryckarkonsten med munkarna och allt. Det poetiska språket skulle se annorlunda ut utan Psalmernas inflytande. De västerländska tragedierna har visserligen alltid stött sig på de grekiska tragedierna, men även Job och profeterna i Bibeln har sin del i helheten. För att nu snabbt nämna några exempel.

Nåja, sedan var det var ju uppsatsen. Jag har tänkt skriva om biblisk symbolik i Lotta Lotass debutroman Kallkällan. Det är ett ganska svårt ämne och det finns absolut inget sekundärmaterial som jag kan stöda mig på, så det blir lite utmanande. Men jag tror jag behöver detta just nu: en möjlighet att testa mina gränser på det här området. Bara för att veta var jag står. Liksom. Har någon läst Lotass (någon annan än C)?

Eller någon som har tips på vad man kan läsa för att få lite material om biblisk symbolik eller tematik i litteratur?