26

I dag fyller jag 26.

Jag bloggfirar genom att skriva hit ett kort stycke från fem favoritböcker. Alla stycken är tagna från sidan 26 i respektive böcker. Ordningen är slumpad.

Silmarillion, J.R.R. Tolkien:

It is told among the wise that the First War began before Arda was full-shaped, and ere yet there was anything that walked or grew upon the earth; and for long Melkor had the upper hand. But in midst of the War a spirit of great strength and hardihood came to the aid of the Valar, hearing in the far heaven that there was battle in the Little Kingdom; and Arda was filled with the sound of his laughter.

Brott och straff, Fjodor Dostojevskij:

En människas yttre är mycket bedrägligt. Denne man föreföll mig till exempel i början något skarp, men detta kan ju bero på att han är ett rättfram människa, och säkert är det så. När han till exempel vid andra besöket redan fått hennes ja, nämnde han under samtalets lopp, att han redan innan han träffat Dunja beslutat sig för att gifta sig med en hederlig flicka utan hemgift, just en flicka som redan prövat fattigdomen, ty förklarade han, mannen bör inte stå i tacksamhetsskuld till sin hustru, utan det är mycket bättre om hustrun betraktar mannen som sin välgörare.

Apostlagärningarna, evangeliets Lukas:

Från Antiokia och Ikonium kom det nu några judar. De lyckades få med sig folket, och man stenade Paulus och släpade ut honom ur staden i tron att han var död. Men när lärjungarna samlades omkring honom, reste han sig och gick in i staden.

Oryx & Crake, Margaret Atwood:

”Oroa dig inte, grabben,” sa hans pappa. ”Kvinnor är alltid så eldfängda, det hettar nedanför kragen på dem. Hon lugnar ner sig. Nu äter vi lite glass.” Så det var vad de gjorde, de åt hallonrippel i skålarna som hade blå och röda fåglar på och var handgjorda i Mexiko så man fick inte diska dem i diskmaskinen, och Jimmy åt upp hela sin portion för att visa sin pappa att allt var okej.

Processen, Franz Kafka:

- Titta inte ditåt! stötte han fram utan att lägga märke till hur uppseendeväckande ett sådant sätt att tilltala en självständig människa var. Men det behövdes inte heller någon förklaring, ty bilen var där på ögonblicket, man steg in och det bar iväg. Då erinrade sig K. att han inte lagt märke till när inspektören och vaktarna gick därifrån; inspektören hade skymt bort tjänstemännen för honom och dessa i sin tur hade skymt bort inspektören. Mycken sinnesnärvaro tydde inte det på, och K. föresatte sig att i det hänseendet vara mera på sin vakt. Ändå vände han sig ofrivilligt om och lutade sig ut över bilen för att om möjligt ännu få syn på inpektören och vaktarna.

Andra bloggar om » Böcker, Födelsedag, Författare, Litteratur, Roman

Soundtrack of my life #5

U2, With or Without You.

Andra bloggar om » Musik, Pop, Soundtrack of my life, U2, Video, YouTube

Läsning får mig ibland att tappa andan

Läsning ger oss överblickar.

Läsning ger oss möjligheter att känna känslor och erfara aha-upplevelser. Eller åhå-upplevelser. Eller hjälp-upplevelser. Eller nåjaa-upplevelser. Eller voi skit-upplevelser. Eller ååååneeeeej-upplevelser. Eller detärsåspännandeattjagknapptkanandas-upplevelser.

Och så vidare -

Läsning ger oss möjligheter att för en stund drunkna i någonting annat.

Läsning får oss att känna oss viktiga, som en del av den litterära världen.

Läsning får mig ibland att tappa andan.

Andra bloggar om » Böcker, Litteratur, Läsning, Ord, Tankar

Shogun

Jag lyssnar på Shogun, James Clavells kända och omtyckta bok om en brittisk sjöman som bekantar sig med det feodala Japan anno 1500-tal. Som tur hittade jag boken som engelsk audiobok. Kul att lyssna på originalspråk.

Det verkar finnas gott om dramatiskt material i den här romanen. Heads get chopped off, europeiska präster och sjömän kämpar mot varandra och spänningar uppstår mellan lokalbefolkning och västerländska resenärer.

”He will protect us from the Satan worshippers.” Jojo – och fördomar finns det ju gott om.

Att lyssna på högläst litteratur är mycket avslappnande.

Andra bloggar om » Böcker, Författare, James Clavell, Japan, Litteratur, Roman

skalar

jag skalar av mig skalet,
det kliar och det är obekvämt / nu ska jag visa vem jag verkligen är men se här / här kommer nästa skal emot, jag klär av mig det också / gräver mig genom lagren av fett och seg muskelvävnad / stöter på de djupaste lagren i mig, de som ligger intill revbenen och lungorna / jag skalar bort mina blodiga revben, nu har jag kommit längre in men jag lägger märke till att det inte finns något djupare skal utan här är mitt hjärta / vad fult det är.

Andra bloggar om » Dikt, Litteratur, Lyrik, Ord, Poesi

Dystopisk drive

Vad är det som gör att dystopier är så fascinerande?

Några av mina favoritböcker är dystopiska romaner. Då tänker jag t.ex. på Margaret Atwoods Oryx & Crake och Tjänarinnans berättelse. Min fascination för de här böckerna beror till stor del på att de så skickligt och på något plan trovärdigt blandar ihop oroande tendenser i samtiden med framtida mardrömsscenarion. Oryx & Crake är en bio-dystopi, komplett med klonade barn, ”livskunskap” som inte är kunskap om livet självt utan kunskap om hur man manipulerar liv, och civilisationens undergång. Tjänarinnans berättelse pumpar upp religiös fanatism och skapar en värld där sk. kristna wackos förtrycker kvinnor och använder dem som barnaföderskor. Allt enligt godtyckligt valda modeller från Gamla testamentet. Skrämmande.

Nåja – jag är alltså inte intresserad av mardrömslika skildringar bara för sakens skull. Jag är intresserad av författares tolkningar av hur samhället kan urarta om det går illa.

Sånt är intressant – och även om vi lever i ett samhälle som är otroligt välbyggt och välfungerande, så finns det ändå vissa inslag som med lite fantasi och försyn kan vridas till någonting seriöst skrämmande. Då tänker jag på vården (verkar bli allt inhumanare), kärnkraften (krig, krig, krig, nukleär nedsmutsning), marknadskapitalism (arbetare runt om i världen lever ofta under alltmer slavliknande förhållanden), biologiska hot (t.ex. Children of Men av P.D. James), miljökatastrofer (i filmväg finns t.ex. Day after Tomorrow). Bara för att nämna några exempel.

Har ni några dystopier som ni gillar? Eller ogillar?

Andra bloggar om » Böcker, Dystopi, Författare, Litteratur, Samhälle

Fiddy Cent

Det här är grymt kul.

Andra bloggar om » Komedi, Ross Noble, Stand up, Video, YouTube

Naaeeeiio-drrrrr-a!

Ronja-Liv lär sig prata.

Aaa-eeee-i-a!

Fysisk poesi

Det finns dikter och sen så finns det dikter.

Vissa dikter är ord på ett papper och de förblir ord på papper (förutom när man högläser dem). De där fumliga dikterna om naturen och om kärleken till Kvinnan/Mannen som man egentligen inte orkar traggla sig igenom. Jo jag vet alla har olika smak och preferenser bla bla bla. Jobbigt.

Men det finns också dikter som river tag i en och gör läsningen till en fysisk erfarenhet. Det känns riktigt i kroppen att man läser en intensiv dikt. Såna tycker jag om.

Aase Berg har skrivit en trilogi om moderskap och barnets/förälderns separation (Forsla fett, Uppland & Loss). De böckerna lär vara riktigt sådär kusliga att de inte lämnar kroppen på en tid. Jag har inte läst någon av de här diktsamlingarna, men är nyfiken.

Andra bloggar om » Dikt, Litteratur, Läsning, Poesi

Frustrationer

• jag är frustrerad på alla mina böcker, och det oroar mig för jag vet inte vad jag ska läsa och jag är orolig för för att min frustration blir långvarig. De enda böcker jag orkar läsa är W.H. Auden och min nya Allen Ginsberg-samlingsdiktbokgrej. Vilket är helt okej iofs. Men jag har aldrig läst bara dikt. Nu läser jag bara dikt. Ingen epik. Who would’ve thought?
• jag lägger mig för sent om nätterna. Jag blir trött. Och irriterad. Jag blir ett pucko, helt enkelt.
• jag har en bulle bredvid mig men jag kan inte äta den för jag ska ju börja äta bättre och röra på mig mera och -
• mina ögon allergikliar extremt
• vårt té är slut, det enda vi har kvar är ett gammalt sunkigt julté.
• jag har en tick, en nojig grej som är lite neurotisk kanske; om jag sitter vid köksbordet eller något annat bord och en kniv ligger riktad mot min mage så blir jag perplex och måste räcka mig fram och rikta kniven någon annanstans. Nu ligger en kniv där på bordet och pekar mot min navel men jag når den inte utan att stiga upp. Åh.

Andra bloggar om » Böcker, Frustration, Lista, Vardag