Benjamin skriver sina första egna, spontana meningar:
EIM AILL. FIL EIBIP. EMP. BFL.
PF – EMP. EF – - IISM. OND. PMABR. XIP RDOD.
Vår lilla fyraåring är skicklig. Jag lärde mig skriva som typ sexåring eller sjuåring. Hans bokstäver är dessutom väldesignade och förståeliga.
Jag vet dock inte om jag vågar upplysa honom om att OND verkligen betyder någonting.
Andra bloggar om » Barn, Familj, Ord, Språk, Utveckling
Ika 8:13 e m on 18 maj, 2007 Permalänk |
Jag slutar aldrig fascineras av hur barn upptäcker språket – både skriftligt och talat. Mitt näst äldsta kusinbarn hälsade på oss förra våren, då var hon fyra och ett halvt, läste och skrev, och jag var så imponerad – och sa stolt att hon säkert släktas på mig som lärde mig läsa vid fem års ålder. Enligt mamma började jag dock långt innan det klippa bokstäver ur Vasabladet, pussla ihop dem och be mamma läsa upp de “ord” jag bildat. Blir så påmind om det när du skriver om Benjamins skrivövningar, fast jag antar att han skriver för hand?
Det att m,änniskan kommunicerar med hjälp av språk och ord, redan det är så grymt fascinerande. Att man kan lära sig språk – inte bara ett, uatn till och med flera. eet är supergrymt när man tänker efter! Och sen det att människan har konstruerat skrivna varianter av de talade språken, och att i princip alla kan lära sig att använda dessa. Att små barn nästan av sig själv kan få för sig att börja ta till sig det skrivna språket, och dessutom lyckas med det, det är bortom all fascination, typ. Som om vi var skapta för att bli skriftspråkliga – fast det kan vi ju inte vara.
Haydee 7:43 e m on 27 maj, 2007 Permalänk |
Intressant läsning! Både själva inlägget och kommentaren här ovan. Nu får jag kolla vad mer du skrivit om din smarta son. :)
Ha en trevlig kväll!