Franz Kafkas böcker är som en liten fascinerande ask som läsaren med stor möda och mycket tålamod lyckas öppna, endast för att finna att den är tom. Många säger att hans litteratur är intetsägande, att hans böcker är svåra för svårighetens skull. Jag tror inte att det stämmer. Eller rättare sagt, jag tycker inte att det stämmer. Jag uppskattar Kafkas böcker. De är svåra, visst. Det är ingen lätt underhållning precis. De är svårtolkade, de närmar sig till och med den gräns där böckerna antingen är omöjliga att tolka eller öppna för vilka tolkningar som helst. (Vilket i princip är samma sak.)

Som jag tidigare nämnde läser jag som bäst Nicholas Murrays biografi med den enkla titeln Kafka. Jag ska citera ett stycke från boken som återger ett segment i Kafkas egen dagbok: det är några meningar som gav mig en lite vidare förståelse av den labyrint som Kafkas litteratur är:

I think we ought to read only the kind of books that wound and stab us. If the book we are reading doesn’t wake us up with a blow on the head, what are we reading it for? …we need the books that affect us like disaster, that grieve us deeply, like the death of someone we loved more than ourselves, like being banished into forests far from everyone, like a suicide. A book must be the axe for the frozen sea inside us.”

Säga vad man vill om Kafka; han kan då inte anklagas för en avtrubbad eller förslöad syn på litteraturens potential och betydelse. Trots den uppenbara svårigheten i att i böcker finna ögonöppnande och konsekvent livsförvandling, hyser jag en viss aktning för den här litteratursynen. Den avviker å det starkaste från den underhållningsbetoning som dagens litteraturmarknad verkar stå för, och som i förlängningen kommer att leda till en allvarlig likriktning av det litterära fältet.

Kafka

Kafkas läsning var livsviktig, det var en port i hans liv till kunskap och framför allt självanalys. Den var ett lufthål i det hav av is som han så ofta tycktes drunkna under. Och med en sådan syn på läsning, hur skulle man själv kunna skriva några andra slags böcker än precis de som han skrev? Man får förmoda att Kafka genom sin litteratur ville bidra till tillverkningen av de yxor som han talade om.

Om man anammar Kafkas litteratursyn, vilket man kanske måste göra om man vill förstå hans böcker, så kommer man också att ha en annan syn på hela hans produktion. Det är helt enkelt en konsekvens av den: med en så allvarlig och djup litteratursyn kommer man att ägna böcker mycket mera uppmärksamhet, tanke och reflektion. Det är kanske ingen slump att Kafkas debutbok hette just Betrachtung (Meditation eller Reflection på engelska). Mängden av reflektion kring Kafkas böcker är helt enkelt en nyckel till att man över huvud taget ska kunna närma sig något av en förståelse av dem (samma sak kan förstås sägas om alla böcker, men det gäller i synnerhet för Kafka). Jag har funderat mycket på Kafkas böcker, just därför att de har fascinerat mig så mycket. De fortsätter alltid att intressera mig, jag kommer att läsa honom ännu när jag är nittio år gammal, om jag blir så gammal, av den enkla orsaken att jag fortfarande kommer att ha frågor att ställa till böckerna. Jag kommer fortfarande att kunna känna mig drabbad av en smärre katastrof när jag läser dem.

Nåja. För att sammanfatta. Kafkas böcker är själva asken, inte innehållet i den. Det är processen man går genom när man öppnar asken som är det givande.

Nicholas Murray, Kafka, ISBN: 0349115931 / 0-349-11593-1

Andra bloggar om » , , , , , , ,
Intressant?