Franz Kafkas böcker är som en liten fascinerande ask som läsaren med stor möda och mycket tålamod lyckas öppna, endast för att finna att den är tom. Många säger att hans litteratur är intetsägande, att hans böcker är svåra för svårighetens skull. Jag tror inte att det stämmer. Eller rättare sagt, jag tycker inte att det stämmer. Jag uppskattar Kafkas böcker. De är svåra, visst. Det är ingen lätt underhållning precis. De är svårtolkade, de närmar sig till och med den gräns där böckerna antingen är omöjliga att tolka eller öppna för vilka tolkningar som helst. (Vilket i princip är samma sak.)
Som jag tidigare nämnde läser jag som bäst Nicholas Murrays biografi med den enkla titeln Kafka. Jag ska citera ett stycke från boken som återger ett segment i Kafkas egen dagbok: det är några meningar som gav mig en lite vidare förståelse av den labyrint som Kafkas litteratur är:
I think we ought to read only the kind of books that wound and stab us. If the book we are reading doesn’t wake us up with a blow on the head, what are we reading it for? …we need the books that affect us like disaster, that grieve us deeply, like the death of someone we loved more than ourselves, like being banished into forests far from everyone, like a suicide. A book must be the axe for the frozen sea inside us.”
Säga vad man vill om Kafka; han kan då inte anklagas för en avtrubbad eller förslöad syn på litteraturens potential och betydelse. Trots den uppenbara svårigheten i att i böcker finna ögonöppnande och konsekvent livsförvandling, hyser jag en viss aktning för den här litteratursynen. Den avviker å det starkaste från den underhållningsbetoning som dagens litteraturmarknad verkar stå för, och som i förlängningen kommer att leda till en allvarlig likriktning av det litterära fältet.

Kafkas läsning var livsviktig, det var en port i hans liv till kunskap och framför allt självanalys. Den var ett lufthål i det hav av is som han så ofta tycktes drunkna under. Och med en sådan syn på läsning, hur skulle man själv kunna skriva några andra slags böcker än precis de som han skrev? Man får förmoda att Kafka genom sin litteratur ville bidra till tillverkningen av de yxor som han talade om.
Om man anammar Kafkas litteratursyn, vilket man kanske måste göra om man vill förstå hans böcker, så kommer man också att ha en annan syn på hela hans produktion. Det är helt enkelt en konsekvens av den: med en så allvarlig och djup litteratursyn kommer man att ägna böcker mycket mera uppmärksamhet, tanke och reflektion. Det är kanske ingen slump att Kafkas debutbok hette just Betrachtung (Meditation eller Reflection på engelska). Mängden av reflektion kring Kafkas böcker är helt enkelt en nyckel till att man över huvud taget ska kunna närma sig något av en förståelse av dem (samma sak kan förstås sägas om alla böcker, men det gäller i synnerhet för Kafka). Jag har funderat mycket på Kafkas böcker, just därför att de har fascinerat mig så mycket. De fortsätter alltid att intressera mig, jag kommer att läsa honom ännu när jag är nittio år gammal, om jag blir så gammal, av den enkla orsaken att jag fortfarande kommer att ha frågor att ställa till böckerna. Jag kommer fortfarande att kunna känna mig drabbad av en smärre katastrof när jag läser dem.
Nåja. För att sammanfatta. Kafkas böcker är själva asken, inte innehållet i den. Det är processen man går genom när man öppnar asken som är det givande.
Nicholas Murray, Kafka, ISBN: 0349115931 / 0-349-11593-1
Andra bloggar om » Biografi, Böcker, Citat, Franz Kafka, Författare, Kafka, Litteratur, Tankar
Intressant?
Gustaf Redemo 5:20 e m on 6 augusti, 2007 Permalänk |
Intressant inlägg, höll själv på att trilla dit på Kafka, men Thomas Pynchon tog överhanden, diese verdammte Amerikaner.
Du vet väl att Betrachtungen betyder betraktelser.
Det låter som du håller på att bli en anglonarkoman. Läser du Kafka på engelska också? Jag minns i Spanien då jag och en vän diskuterade vilket språk man skulle läsa översättningar på. Franska fick bli spanska, eftersom vi behärskade spanska och båda var latinska språk. Detsamma har jag funderat över när det kommer till tyskan och tror att svenskan är bättre än engelskan när det kommer till översättninar. Förvisso handlar det om hur duktig översättaren är. Men just tyskan och svenskan ligger närmre varandra än tyskan och engelskan. Eftersom jag själv leker lite med att översätta texter tycker jag ändå att det gör en skillnad.
Mathias 5:55 e m on 6 augusti, 2007 Permalänk |
Nej, jag läser nog Kafka på svenska. Men den här biografin köpte jag på engelska på bokrean senaste februari, helt enkelt för att den verkade intressant. Skulle den ha funnits på svenska i samma hylla, skulle jag antagligen ha köpt den :)
Grejen är också den, att jag inte behärskar några andra språk ordentligt utöver svenskan, finskan och engelskan. Skulle väldigt gärna vilja lära mig läsa på franska, men det kräver nog många språkkurser innar jag kommer att klara av det. Jag vet att du Gustaf älskar tyskan, men jag måste nog säga att jag inte delar den passionen med dig, haha.
Men jo, det är intressant med Kafka. Han är och kommer nog antagligen att förbli en av de kolonner i europeisk litteratur som jag finner oemotståndliga.
Gustaf Redemo 6:45 e m on 6 augusti, 2007 Permalänk |
Tyskan har en härlig okontrollerad kontrollerbarhet över sig som gör att en författare som Ernst Jünger är svår översättbar. Tyskan har också en slags mustighet och när jag läste om gotiskan i Ola Wikanders bok om döda språk förstod jag en hel del av de gotiska textavsnitten på grund av närheten mellan de två. Likaså har tyskan hjälpt mig att få en säkerhet när jag skriver på svenska. Vilket i och för sig beror på att jag tvingades uppfriska mina grammatikkunskaper.
Förresten hörde jag att Kafka för en riktig skämtmakare. Han älskade vitsar och tillhörde tydligen något sällskap som hade som nöje att vitsa med varandra. Det tror man inte när man ser det mörka lilla försynta barnrumpe ansiktet.
Mathias 1:45 f m on 7 augusti, 2007 Permalänk |
Kafka lär ha varit en skojare. Jag tror att han under sina träffar med Max Brod och de andra gärna reciterade vitsar och roliga historier för hela sällskapet. Hans böcker innehåller också ofta en slags märklig galghumor, ibland så att man nästan kan se Kafka framför sig, halvt frissande. Speciellt i Slottet tycker jag att det förekommer sådana ställen.
Jo, Betrachtungen betyder betraktelser. Murray själv benämner den dock som Meditations och Reflections, även om jag tror att den verkliga titeln på engelska är Contemplation. Den kan ju ha utkommit med flera olika titlar på engelska förstås.
Jag googlade lite och den svenska titeln är just Betraktelse.
Petrus 7:21 e m on 8 augusti, 2007 Permalänk |
Lysande bloggpost! Själv har jag nog läst mer om än av Kafka, och dessutom sett spåren av honom överallt, min ickeläsning av Kafka bildar därför ett gigantiskt svart hål i min litterära bildning. Måste göras något åt..
Mathias 4:04 e m on 9 augusti, 2007 Permalänk |
Petrus, tack, Kafka är lyande, så det är svårt att skriva oengagerat om honom eller hans böcker. Tack för länken från din blogg också, det var snällt.