Fffffff, vad jobbigt det kan vara att läsa bra böcker ibland. Nu för tillfället är det Margaret Atwood (igen) som med sin Alias Grace får mina skrivnerver att dra ihop sig och skrumpna och aldrig någonsin egentligen vela skriva något igen, åtminstone inte på en tid. Men jag ska överkomma.
Har ni haft förlamande läserfarenheter någon gång, på ett positivt sätt? Ngn. som läst just Alias Grace?
Andra bloggar om: Böcker, Författare, Litteratur, Margaret Atwood, Skrivande
Dankku 1:30 e m on 11 mars, 2008 Permalänk |
Jo, förlamande kan det visst vara så många gånger. Auster, Coelho, Guillou (bara läst hans Ondskan, men jösses amalia!), Westö. Man vill inte skriva när man läst dem. Men sen läser man Erlend Loe och så tänker man att ”jag kan visst bli författare”.
bokmalen 5:10 e m on 11 mars, 2008 Permalänk |
Vinn en bok!
Genom att svara på några frågor om bla senast lästa bok så har man möjlighet att vinna en bok som heter ”15 gånger Asien” som är en reseskildring. Jag har själv läst boken och rekommenderar den.
15 resenärer ger sin bild av en liten del av Asien. Det handlar om starka upplevelser, möten med människor och främmande kulturer, och tankar som uppstår i samband med dessa. Det handlar också om äventyr, naturupplevelser, och meditation. Länder som är representerade i boken ”15 gånger Asien” är Indien, Singapore, Laos, Vietnam, Thailand, Kambodja, Malaysia, Indonesien, Kina och Bangladesh. Länk till utlottning av boken: http://www.boktipset.nu/senastenytt.html
ductile 8:43 e m on 11 mars, 2008 Permalänk |
bah. jag köpte joyce carol oates ”djur” i dag. jag tror hon är lite klyschig innerst inne; jag har liksom avslöjat hur hon gör. sånt inger hopp.
Ika 12:56 f m on 12 mars, 2008 Permalänk |
Jodå, känslan är bekant. För övrigt är jag nyfiken på vad du tycker om Alias Grace (okej, jag kan gissa mig till att du gillar den, men vill gärna få lite mer kött på benen än så!). Har läst mycket positivt om den, och funderar på om det kanske är den som skulle kunna bli den första Atwood-romanen att mäta sig med Kattöga. Jag var alldeles tagen av hur grymt bra den var när jag läste den våren 2001, men till min besvikelse har inget annat av Atwood lyckats få mig lika förtjust.
Gustaf Redemo 6:06 f m on 12 mars, 2008 Permalänk |
Jag får ibland skrivkramp när jag läser någon rackare som visar på en enorm kunskap. Istället vill jag slå ett slag för inspirerande författare: William S. Burroughs som lärde mig att tänka bortom tid och rum; Günter Grass (de tidiga böckerna) för hans skrivsätt och som kan få mig att bara vilja sätta mig ner och skriva. En person som jag dock inte kan läsa medan jag skriver är Salman Rushdie. Jag börjar direkt härma honom, men ingen kan skriva som han. En som jag önskar jag kunde efterapa är faktiskt Jack Kerouac som kan få ett blixtlås att vara ett tecken på dharma, underbart. Men min världsbild är inte lika mystisk som hans var.
Mathias 11:26 f m on 12 mars, 2008 Permalänk |
Marie, hm, vi måste diskutera Oates när vi ses. Jag vill också veta hur hon gör…!
Ika, jag ska nog skriva om den, men det dröjer ett tag ännu, har precis börjat läsa. Jag kan ju som aptitretare säga att karaktärerna i Alias Grace mycket snabbt blir levande och viktiga för läsaren. Iaf. för mig. Jag diggar. Har dock inte läst Kattöga, så jag kan inte jämföra.
Sara 1:46 e m on 12 mars, 2008 Permalänk |
Absolut, känner jättemycket igen mig i det du beskriver!
Själv blev jag nästan gråtfärdig när jag läste Emma Hambergs Linas kvällsbok. För fullständig förståelse måste tilläggas att EH och jag är uppväxta i samma lilla västgötska småstad och gick på samma högstadium (fast hon är en halv generation äldre än jag), vilket är det hon beskriver i LKB. Och jag kände mig liksom rånad på den ungdomskrönika JAG skulle skriva, där jag skulle avslöja allt om hemstadens förljugenhet och osunda janteklimat… och så målande som EH beskriver tonårsvåndorna från vår hembygd skulle jag aldrig ha kunnat skriva.
Så jag får väl skriva en annan bok då. Fan också.