Kaffe på Konsonantmylla
För alla kaffevänner kan jag säga att jag lade in en kort essä om kaffebönans historia på Konsonantmylla. Essän bär titeln Qahva, kahveh, coffee, Happicuppa – En miniexposé över kaffebönans väg från myt till framtid.
Enjoy.
Posts Mentioning RSS Toggle Comment Threads | Tangentbordsgenvägar
-
mathias
-
mathias
Everybody loves Hemingway
Ernest Hemingway uppmärksammas igen i den litterära debatten.
Den här gången är det fråga om publiceringen av Joan Didions Att lära sig själv att leva. Det är en samlingsvolym som innehåller Didions bästa texter (enligt vem det är hennes bästa framkommer inte. Kanske Didion själv, kanske förlaget, kanske läsarna. Who knows). DN publicerar en fascinerande essä om Hemingway som ingår i samlingsvolymen.
Några axplock ur essän, som för övrigt visar på en stor beundran av Hemingway och en förståelse av hans inflytande på hela 1900-talets (västerländska) litteratur:
Tidigt på söndagsmorgonen den 2 juli 1961 steg den berömde författaren upp i sitt hem i Ketchum i Idaho, gick en trappa ner, tog ett dubbelpipigt gevär av märket Boss från ett förvaringsskåp i källaren och tömde båda piporna mitt i pannan.
Den didaktiska kraften i biografin var så stark att vi ibland glömde bort att det handlade om en författare som på sin tid hade förnyat det engelska språket, förändrat rytmen i både sin egen och de följande generationernas sätt att tala och skriva och tänka. Till och med grammatiken hos en mening av Hemingway styrde eller styrdes av ett speciellt sätt att betrakta världen, ett sätt att se på den utan att delta, ett sätt att röra sig genom den utan att fästa sig vid den, ett slags romantisk individualism som var tydligt anpassad efter dess tid och ursprung.
För en författare måste den allra kusligaste scen som någonsin filmats vara det ögonblick i The Shining där Shelly Duvall tittar på det manu skript som hennes man har arbetat på och ser hur alla de hundratals sidorna är fullskrivna med en enda rad som skrivits gång på gång: »All work and no play makes Jack a dull boy«.
NY Times har för övrigt också en artikel om E.H.
Jag läste annars Gamlingen och havet för en tid sedan, och blev helt trollbunden av det korthuggna och drivna språket. Boken genomsyrades av en så ljuvlig stämning av hantverk, närhet till natur och levnadsvishet. Det är ju i och för sig en rätt tragisk berättelse om en dubbel kamp (människan mot sig själv och mot naturen), men det är stor litteratur, no doubt.
Gillar ni Hemingway?
Andra bloggar om: Artiklar, Böcker, Ernest Hemingway, Litteratur
-
mathias
Deckarfattigt, hurra!
DN skriver om vårens svenska bokutgivning som deckarfattig. Hurra!
Inte så överraskande är det strategiskt planerade förlagsdrag som ligger bakom, inte det att läsarna börjar tappa intresset för mordisk spänning. Suck. Mindre hurra.
Andra bloggar om: Artiklar, Böcker, Deckare, DN, Författare, Litteratur
-
mathias
På drift med Jack
Känner av en ganska stor lucka i min (mycket svaga) kännedom om amerikansk litteratur, nämligen Jack Kerouacs On the Road. Gustaf talade gott om den, och det har också många andra gjort så mitt intresse har stigit.
Nu skriver i alla fall New York Times Book Review två artiklar (1 & 2) om den här epokbildande romanen, beatkulturens fyrtorn, typ. On the road har annars fått mycket uppmärksamhet under de senaste månaderna, på grund av att det i år är 50 år sedan den först publicerades.
Börjar kanske bli dags att läsa den då?
Andra bloggar om » Böcker, Författare, Jack Kerouac, Litteratur, On the road, Roman
-
jimi sokkles
Om jag hade din adress skulle jag skicka dig ett ex. direkt.
Men å andra sidan har jag den endast auf schwedisch, och den bör nog om möjligt läsas på originalspråket första gången.
-
Mathias
Jimmy,
Kopparbergsvägen 20 C 48
01600 VandaInte tackar man väl nej till en bokgåva av en god vän? :D
Svenska går bra, faktiskt.
Kan alltid uppgrada senare, om man tycker.
Hoppas familjen mår väl?
-
jimi sokkles
Då så.
Jo, familjen mår väl – vi hade dock alla en släng av sommarflunsa i en vecka. Inget tar krafterna ur en som att vakna i huvudet-fullt-av-våt bomull-feber medan sonen, sin flunsa till trots, hoppar upp och ner på en och kräver lekar och spring… -
Gustaf Redemo
Klart du ska läsa På drift och den svenska översättningen är bra. Jag har nu inte läst den engelska varianten så jag vet inte om den svenska har varit stygg mot orginalet. Jag har för mig att jag har gjort det förr och jag gör det igen: Läs Dharma Bums. Den fick igång hela min galenskap för zenbuddhism och bergsklättring och där lärde jag mig en av mina käraste livsfilosofier: Du kan inte trilla ner från ett berg. Det stämmer! även om jag fick svindel på en topp i Himalaya och inte är lika kaxig längre.
-
Spectatia
Roligt att läsa det här. Jag har också länge tänkt täppa till just den luckan, och köpte faktiskt ”On the Road” idag!
http://spectatia.blogspot.com/2007/08/fynd-i-bokmyllret.html
Tack för tipset om artiklarna. :-)
-
Mathias
Gustaf, jo, jag ska läsa På drift.
Speciellt som Jimmy så snällt tog sig an att skicka ett ex åt mig :D
Och jo, du nämnde Dharma Bums tidigare. Jag vet inte, har inte kommit mig för att läsa Kerouac någonsin. Läst lite Ginsberg och Burroughs men inte K.Spectatia, finemang! Du hittade fina böcker, såg jag på din blogg! Det hade varit härligt att vara med på Bokbordet, men tyvärr tyvärr… vi har inte något motsvarande här i Hfors, tyvärr. Det närmaste man kommer är väl Bokens och Rosens dag, men även då får man betala fullt pris för så gott som samtliga böcker.
-
capac
Du har vel læst, at der kommer en ny, ucensureret amerikansk udgave af On The Road?
-
Mathias
Capac, jo, jag läste det för några veckor sedan. Det lät rätt spännande, faktiskt, och det lär innebära mycket fler direkta pekfingrar mot de verkliga människorna som var med då beatkulturen tog sin form, Ginsberg, Orlov, Burroughs och gänget.
-
Gustaf Redemo 5:08 f m on 13 februari, 2008 Permalänk |
Jag aelskar Hemingway, men liksom Didion skriver ovan foerlorar man sig alltfoer laett i hans biografi. Liksom saa maanga andra har aeven jag foersoekt efterhaerma hans spraak och faller platt. Jag var inte tillraeckligt intresserad av ”och’en” och de andra smaaorden.
Laes mer av honom och aatervaend till de laesta boeckerna. De taal att laesas om. Man laeser beraettelserna alltfoer snabbt. Samtidigt upptaecker man mer och mer alltefter aalderdomen biter i sjaelen.
Mathias 12:51 e m on 13 februari, 2008 Permalänk |
Jo, jag har faktiskt tänkt läsa mer av Hemingway, men det har (som så mycket annat) inte blivit av än.
”alltefter aalderdomen biter i sjaelen”, hehe, jo, men det har väl inte hänt dig ännu, Gustaf? :D
Gustaf Redemo 2:45 f m on 15 februari, 2008 Permalänk |
Nä så illa är det inte än. Jag ville bara skriva en väldigt ohemingwaysk metafor.
Jag blir nöjdare ju äldre jag blir. Bara visdom att inhämta.
Jag väntar på den dagen jag kan växa ett skägg och börja röka pipa och sitta och dra mig i skägget och berätta för barnbarnen om när deras farmor var livrädd för att gå ut efter mörkret i Belize City och farfar skällde på henne för att hon var löjlig.
”Här finns det inga kannibaler,” sa jag till henne och drog mig i skägget och puffade ännu lite till på snuggan.
Mazze 5:23 e m on 16 februari, 2008 Permalänk |
Jag har bara läst Den Gamle och Havet, eller vad den nu heter.
Gillade den nog väldigt mycket.
Kanske borde läsa mer Hemmingway.
Gustaf Redemo 6:45 e m on 19 februari, 2008 Permalänk |
Mazze: Klart du ska läsa Hemingstein (som han gillade att kalla sig själv)!