UNO

Det här är lite nostalgiskt. Spelade UNO med femåringen i dag. Förra gången jag spelade det var jag förmodligen bara några år äldre än vad han är nu. Diggar ni UNO?

Andra bloggar om: Barn, Familj, UNO, Spel

Tråkiga och roliga dagarna

Femåringens farmor fick ett hjärtformat smycke i bröllopspresent. Smycket var hälften i silver, och hälften i guld. Pojken tittar på det en stund, funderar och säger sedan: Den där delen (silvret) är för dom tråkiga dagarna, och den där delen (guldet) är för dom roliga dagarna.

Rätt bra äktenskaplig insikt för en femåring, eller hur?

Andra bloggar om: Barn, Familj, Äktenskap

Man lyckas inte alltid

Här gör man sitt bästa för att uppfostra sin son, men det lyckas inte alltid så bra. I dag när vi satt på bussen satt sonen och stirrade framför sig en lång stund medan jag stod vid dotterns barnvagn och pratade med henne. Plötsligt tittar sonen upp med en glad min och säger med hög röst: Pappa är tjock! Pappa är en tjock gris!

Jag blir lite tagen och säger att det var ju lite elakt sagt. Sonen blir ärligt förvånad och säger: Men du är ju en gris.

Vad säger man då?

Andra bloggar om: Barn, Familj, Förälder, Pappa, Uppfostran

Vad har man annars bröder till?

Ehrm, det finns vissa saker man bara blir glad av. Som det här: Christian grävde fram några gamla foton på mig och lade upp dem på sin blogg. Ja, och jag känner ett visst ansvar för att varna er att inte bli skrämda av det ni ser, hehe.

Glada barn

Andra bloggar om: Barn, Familj, Foto, Fotografi, Pappa

Varför är så många småbarnsföräldrar deprimerade?

Både min fru och jag är deprimerade. Blir ni rädda av det? Det känns som om människor blir rädda för det ibland. Rätt ofta, faktiskt. De försöker skjuta bort det. Jag har själv länge gjort det. Man kanske inte förstår vad depression är.

Men faktum kvarstår: många småbarnsföräldrar är deprimerade. Jag kan inte säga hur de rent statistiskt förhåller sig till resten av Finlands befolkning. Internet är fullt av skriverier om depression men någon ordentlig statistik har jag än så länge inte kunnat hitta.

Det är klart att småbarnsföräldrars depression kan ha att göra med att livsrytmen förändras när man får små barn, och att förändringarna i det sociala och emotionella livet för med sig någonting som man kan stämpla som “depression”. Men jag tror inte att det är så enkelt. Många av våra vänner som har eller nyligen har haft små barn är eller har nyligen varit deprimerade. Det finns en skillnad på att “känna sig lite deppad” och på att lida av diagnostiserad depression. Gång på gång får man höra människor säga att de inte hade någon som helst aning om vad depression verkligen var innan de själva drabbades av det.

När det gäller deprimerade småbarnsföräldrar borde det finnas stora resurser som kan ösas ur när det blir kris. Men det finns det oftast inte. Ingen eller få vill betala kostnader för deprimerade föräldrar. Det är få som vill eller hinner komma hem till deprimerade småbarnsföräldrar och avlasta dem med allt praktiskt arbete. Tack gode Gud att det finns undantag.

För några kvällar sedan kom en vän på besök hem till oss. Vi grät tillsammans i köket medan barnen lekte ivrigt i barnrummet. Efter en stund såg han mig i ögonen och sa att samhället är fullt av lögner om hur man ska vara när man får barn och bildar familj. Man ska var så och så och så och så. Och man ska absolut inte vara så och så och så. “Det stämmer inte, det är bara lögner!” sa han åt mig. Och jag tror honom. Nu tror jag honom. Men ingen har någonsin sagt det till mig, och jag har verkligen behövt höra det.

Det här budskapet här ovan är mycket förenklat. Men ändå. Dagen samhälle är hårt för barnfamiljer. Småbarnsföräldrar utsätts för tryck från alla håll. Ekonomiskt tryck. Tryck från arbetsmarknadens krav. Kommer jag att räcka till för allt? Räcker våra pengar? Är jag hemma tillräckligt mycket? Borde jag spendera mera tid med familjen eller borde jag arbeta mera? Borde jag börja spara för barnens utbildning? Vad ska jag göra när jag är så trött att jag inte orkar ta hand om barnen? Jag måste studera. Få examen. Universitetet vill spotta ut studenter snabbt som tusan. Får jag fortsätta om jag inte blir klar snabbt? Kommer jag att orka?

Kommer jag att orka? Hur ska jag kunna ta reda på det, om jag gång på gång känner mig jäktad, stressad, upplever ett tvång att bli färdig, ett begrepp som är så otroligt abstrakt och idiotiskt. Depression är en verklig sjukdom. Man kan lida av den i högre eller lägre grad. Det finns många olika slags depressioner. Men det är en verklighet som inte går att skjuta ifrån sig enbart genom att vela bli kvitt det. Det skulle kännas skönt om det i samhället eller i närmiljön fanns en förståelse av det. Men det verkar vara en sådan där grej som man inte kan förstå innan man känner det.

Andra bloggar om: Barn, Depression, Familj, Förälder, Samhälle, Pappa, Politik

Dagens lista

• Måste bara länka till ett inlägg på Konsonantmylla där jag skriver om Benjamins och mina pedagogiska experiment. Det var rätt intressant, faktiskt.
• Visste ni att en i Pod Classic 80GB bara kostar ca. 50 € mera än en iPod Nano 8GB? Funderar alltså på att köpa en Classic istället. När jag har råd, hah.
• Besökte sjukhuset med dottern idag. Blodprov. Örongranskning. Sånt som döttrar hatar. Och pappor till döttrar. Sedan borde jag ha fört henne till dagis och tagit hand om viktiga ärenden (jo, på riktigt viktiga ärenden), men jag stannade hemma med henne för dagis kändes som ett ont ställe när dottern precis hade gråtit och suckat.
• Vår bokhylla har transformerats till en hög böcker på golvet under fönstret mot balkongen. Vi ska slänga vår stora fula bokhylla och köpa fina nya istället. Jag har ingen aning om när vi kommer att få det gjort, men jag vill få en känsla av hur rummet ter sig utan ful stor mörk absorberande bokhylla.
• Jag läser inget för tillfället. Illa, eftersom jag borde börja på en essä om finsk lyrik till Horisont, men sånt är det. Ibland går det, ibland inte. Hoppas det går imorgon.
• Hur står det till med er andra bloggare då?

Andra bloggar om: Barn, Familj, Lista, Pappa, Vardag

Lek

I morse var jag en puckopappa. Trött och cranky.

Sedan drack jag en kopp te och skärpte mig. Vi lekte att B var Stålmannen och att jag var Den Kramande Super-Jätten. Nu ska vi köpa en födispresent åt B:s vän. Å ja, R fick också vara med i leken. Hon var Den Kramande Stål-Bebisen.

Skoj.

Andra bloggar om: Barn, Familj, Förälder, Lek, Liv, Pappa, Vardag

Glada barn… eller inte

Barnen var underbart glada i dag när jag hämtade dem från dagis. Vi skrattade och stojade hela vägen hem, den var ljuvligt! Att det sedan var ett perfekt höstväder med frisk luft och strålande sol gjorde det perfekt. Finishade sen kvällen med fajitas med goda vänner. På det hela taget: fin dag.

Det är kul när ens barn tycker om att umgås med en. Det är kanske ett lite konstigt konstaterande, men det är jobbigt om man som förälder upplever att barnen inte vill umgås. Klart man klarar av det. Men nog känns det ju lite i hjärtat ändå. Stinger så där jobbigt. Och om det känns så nu, när barnen är små, hur ska det då inte vara när de kommer i tonåren och uppåt? Svettas nästan vid bara tanken på det.

Bäst att ta myyyyyycket tid med dem nu, så de bara inte får för sig att straffa mig längre fram… huga…

Andra bloggar om: Barn, Familj, Förälder, Höst, Pappa

bråttom bråttom

Bråttom bråttom ut till skärgården med frugan utan barnen veckoslutet blir underbart höstigt mörkt blåsigt vad kunde vara bättre?