Narratologi och sånt
27 mars, 2008När jag läser romaner tänker jag ofta på förhållandet mellan det som händer och det sätt som det berättas på. Nu efteråt inser jag att jag har funderat på relationen mellan böckernas historia och diskurs. Historian, eller själva berättelsen, om man säger så, kan säga en sak, men diskursen, ordvalen och de språkliga uttrycken (för att förenkla dessa begrepp till max), kan säga ett annat. Och tvärtom.
Det kan uppstå diskrepanser mellan det berättade och berättandet som är intressanta att observera och analysera. Det är mera undantag än regel att det inte förekommer förskjutningar eller mellannivåer av olika betydelse.
Nu blir det här väldigt abstrakt men skit samma. Det tjänar sitt syfte, nämligen det att jag behöver bena ut en tanke eller två som har med narratologiska funderingar att göra.
Narratologi är en användbart teoretiskt perspektiv inte bara för analys av skönlitteratur, utan även film, tv-serier och till och med politiska eller kommersiella texter. Senast har jag tänkt på den subversivt underbara filmen Fight Club ur narratologisk synvinkel. Där har vi en diskurs som presenterar ett visst scenario, medan den verkliga utvecklingen i berättelsen är en annan. Jag syftar då givetvis på att Brad Pitts excentriska Tyler Durden inte existerar annat än i huvudet på Edward Nortons plågade huvudperson. I slutet hinner historian, eller intrigen som man kanske också kan kalla det, ikapp diskursen, och tittaren inser twisten i berättandet. Vi har hela tiden trott på det som sker, men sedan inser vi att vi har blivit lurade.
Den roman som just nu finns i mitt huvud är Hassen Khemiris Ett öga rött, som är speciellt tacksam att analysera med avstamp i narratologin eftersom huvudpersonen Halims arabiska och kritiska blick på världen (romanens diskurs) skiljer sig skarpt från det som verkligen händer (romanens intrig).
Andra bloggar om: Böcker, Litteratur, Narratologi, Teori

