Storyteller -

The Library of Congress gjorde en Svenska Akademien

mathias — Thu, 17 Jul 2008 13:48:51 +0000

Kristina Lugn blev ju som bekant invald i Svenska Akademien häromåret. Och det var fint det. Lugn är en av Sveriges bästa poeter, enligt mig, och kanske också enligt några andra. Hon är väl dessutom något av en odd bird i det svenska litterära livet, till synes alltigenom konstig.

Kay Ryan, amerikansk poet och outsider, har nu blivit utsedd till poet laureate av Library of Congress. Typ nationalpoet då. Hon sa nyligen i en intervju att hon inte ville bli poet egentligen, att hon var för rädd för att utsätta sig alltför mycket, eller göra sig alltför sårbar. När Ryan var ung rejectade universitetets poesiklubb hennes medlemsansökan. I was perhaps too much of a loner, säger hon.

Kay Ryan på DN, New York Times & The Guardian.

Vad säger det om poesin att outsiders blir hyllade och invalda på dylika anrika instanser? Säger det något alls? Kanske det är ett sätt att säga att poesi kan och ska vara till för både de marginaliserade och de normativa? Eller kanske är det bara så att Lugn och Ryan skriver bra poesi. För det gör de ju. Dessutom tycker jag att man kan säga att det finns ett visst släktskap i stil i Lugns och Ryans dikter. Lugns koncentrerade och ruggiga dikter är kanske inte lika filosofiska och expansiva som Ryans dikter är, men de båda poeterna förenas i en enkelhetens estetik. Då syftar enkelhet inte på motsatsen till styrka eller finess, utan snarare tvärtom. Enkelt är effektivt, kan man säga om Lugn och Ryan.

Här är en dikt av Kristina Lugn, och en av Kay Ryan, i respektive ordning:

Och fruarna, de dansar ju
de är ju musikaliska
och opererade
de kommer alltid att vara unga
för de dansar ju
de är ju musikaliska
och opererade

Nothing exists as a block / and can be parceled up
So if nothing’s ventured / it’s not just talk; / it’s the big wager.
Don’t you wonder / how people think / the banks of space / and time don’t matter?
How they’ll drain / the big tanks down to / slime and salamanders / and want thanks?

Andra bloggar om: Dikt, Författare, Litteratur, Poesi

Pim-pim

mathias — Wed, 16 Jul 2008 16:54:23 +0000

Tintin-film på tv. Han sjunker ner i vattnet för att rädda en meteorit eller något dylikt. Dottern blir orolig:

Val e Pim-Pim? Pappa? Val e Pim-Pim?

Nu är filmen slut. Dottern säger:

Mela Pim-Pim. Kommel mela Pim-Pim.

Tyväll, dotteln, ingen mela Pim-Pim.

Hemmapappa

mathias — Tue, 15 Jul 2008 07:54:22 +0000

Undertecknad är hemmapappa under sommarmånaderna. Det betyder att barnen har på sig sina pyjamasar till ca. halv elva på förmiddagen, och att lunchen oftast består av nudlar eller pasta. Med höna. I dag blev klockan nästan elva innan jag bytte kläder på dottern. Efteråt hittade hon storebrors stora robot på golvet. En sådan där irriterande sak som låter PSSS-SCHHHHH när man trycker på knappen. Sedan låter det PTCHH-PTCHH. Ibland säger roboten DROP YOUR WEAPON med en röst som lite låter som Optimus Prime. Den här hemmapappan räknade ut att roboten säger DROP YOUR WEAPON var sjätte gång som man trycker på knappen. Det slutade med att jag tryckte på knappen snabbt sex gånger, och sedan lät jag DROP YOUR WEAPON ringa ut, innan jag igen tryckte på knappen sex gånger. Snabbt. Resultatet blev en ful skitig robot som lät så här:

PSCH-PTC-KSCH-WOO-KCHH-DROP-YOUR-WEAPON-
PSCH-PTC-KSCH-WOO-KCHH-DROP-YOUR-WEAPON-
PSCH-PTC-KSCH-WOO-KCHH-DROP-YOUR-WEAPON.

Så är det att vara hemmapappa. Man blir tvungen att underhålla sig på lite förnedrande sätt.

What the…?

mathias — Sun, 13 Jul 2008 19:56:02 +0000

Atlas litterära tillägg och skrivandets hantverk

mathias — Tue, 08 Jul 2008 20:14:44 +0000

När BLM, Bonniers Litterära Magasin, lades ner, apparently för att tidskriften inte var tillräckligt vinstinbringande, tappade jag nästan hoppet på texter om litteratur. Det låter lite melodramatiskt, men vet ni vad, det är det också. När en så stor och sprängfylld tidskrift (med en så bra redaktion, Berg, Leandoer, Hedengren) går i graven, och motivationen låter så krass, eller verkar så krass, gör det lite ont någonstans.

Post-BLM nöjer jag mig med Horisont, Ord & Bild och 00TAL, som alla är dugliga tidskrifter, och bra till och med. Men nu, i år, kommer ALT, Atlas Litterära Tillägg. Bara namnet känns som en eloge till BLM. Men det kanske är jag som läser in det. Så här låter det i redaktionens ord till läsaren i första numret av ALT:

Atlas Litterära Tillägg föddes ur en önskan att på ett mer ingående sätt diskutera litterära texter och hur de tillkommer. Ambitionen är att långa tankar ska få tänkas och att de ska få tänkas till punkt. Det blir inga notiser. Inga nyheter. Inga recensioner. Bara mångsidiga och läsvärda texter om litteratur. Samtal och essäer, om skrivande och om läsande.

ALT #1 - Atlas litterära tillägg

Och jag tänker: YES!

Texterna är riktigt, riktigt bra. Raymond Carvers novellistik, och speciellt redaktören Gordon Lishs inflytande på Carvers stil och estetik, är ett minitema i de första texterna av ALT. Många frågor som har med redaktionella aspekter av författande att göra uppstår: i vilken mån är den färdiga texten färgad av redaktören? ska redaktörer ha samma erkännande som t.ex. översättare?

Den text som inspirerar mig allra mest i ALT #1 är en diskussion mellan Anne Swärd och Peter Kihlgård på temat skrivande. Här får långa tankar verkligen det fulla utrymme de kräver. Diskussionen tillåts få luft under vingarna, och Peter Fröberg Idling, som håller i bandspelaren, ska ha en eloge för den kreativa friheten. Jag känner ett riktigt ordentligt sug efter att själv skriva mer och bättre när jag läser Swärds och Kihlgårds intensiva dialog. Jag får en känsla av att författande, skrivande, är ett riktigt hantverk, något handgripligt och rent av praktiskt. Även om mycket av arbetet med att skriva en bok sker i tankarna, är det inte bara intellektuellt, utan tvärtom, skrivande är så mycket mer än det. Man ska peta i sin text, flytta om, arbeta med formen, textens visuella dimension, skära i meningar och satser, lyfta fram en sak, tona ner en annan. Skrivande och litteratur har alltid varit något handgripligt, men man glömmer lätt bort det efter datorns inmarsch.

Conny Lindströms grafiska form är pricken på i, man får själva sprätta upp bladen på ALT, old school style, och det gör ju bara känslan av hantverk än större. Texterna är luftigt satta, det finns gott om utrymme för egna anteckningar, för att fortsätta diskussionen, om man så vill.

Andra bloggar om: ALT, Litteratur, Skrivande, Tidskrift

Bokhandlar säljer mindre - hot eller utveckling?

mathias — Tue, 08 Jul 2008 14:42:39 +0000

De svenska bokhandlarna har sålt 13% mindre böcker under de första fyra månaderna av 2008 jämfört med samma period under 2007. Vilket ju är lite oroande. Det som dock kan förklara en del av minskningen är internetbokhandlarnas ökade andel av bokmarknaden, som nu lär ligga på ca. en tredjedel av alla sålda böcker (i Sverige). Och visst är det smidigt med bokhandel på internet, och framför allt kan ju böckerna vara rejält mycket billigare på internet. Men ändå - jag diggar att gå i bokhandlar och plocka upp en bok, många böcker, och botanisera bland titlarna för att hitta något intressant.

DN rapporterar.

Borde vi bli oroade av att bokhandlar säljer allt färre böcker? Eller är det bara en naturlig utveckling som ska tillåtas fortsätta i samma spår?

Andra bloggar om: Bokhandlar, Böcker, Litteratur

Camilla Läckberg, nu är jag nyfiken

mathias — Thu, 03 Jul 2008 19:11:15 +0000

Många bloggare har redan kommenterat detta, men Lotta Olsson på DN sågar Camilla Läckbergs senaste bok, Sjöjungfrun, så det ryker om det. Verkligen, jag tror inte att jag har läst något liknande, ever. Nog värt att ta en titt, tycker jag ju. Har inte läst Läckberg själv, har inte varit så intresserad hittills, faktiskt, men nu… nu kunde jag tänka mig att prova läsa en av hennes böcker.

Andra bloggar om: Böcker, Författare, Litteratur, Läckberg, Recension

Atlas

mathias — Tue, 24 Jun 2008 21:22:19 +0000

Atlasbloggen är en brablogg. Ville bara säga det. Och jo - Atlas Förlag ger ut ALT - Atlas Litterära Tillägg, bästa tidskriften sedan BLM.

Andra bloggar om: Blogg, Förlag, Tidskrift

Äckliga böcker

mathias — Tue, 24 Jun 2008 11:20:26 +0000

En typ på Guardian skriver om sitt hat för second hand-böcker. Så här låter det:

As someone who buys far too many books - and even reads some of them - I should be the sort of person who jumps at the chance to save precious funds by purchasing second-hand. Thanks to the growth of Amazon Marketplace, and the continuing presence of charity shops on every high street, it is now easy to spend pennies rather than pounds on a book. This is great news for bookworms everywhere.

Well, not quite everywhere, because I can’t stand second-hand books. For me, as a literary experience, they are akin to sloppy seconds, a salad bar in a staff canteen at the end of a hot weekday, or a recently-vacated cubicle in a public toilet. Let’s be clear: I don’t merely have a mild preference for buying brand-new. No, I’m digestively squeamish about used books. It’s all those stains, thumbprints and creases that get me so queasy.

Book Ninja säger också sitt.

Hm. Jag diggar second hand. Oftast är det böcker från 1960, -70 och 80-tal som känns bäst i handen (Forumbibliotekets pocket!). Här i Norden iaf. Kanske vi nordbor är ömmare med våra böcker än anglosaxer är? Det är sällan jag stöter på äckliga böcker, as in snorkletiga, smutsiga eller nedsmetade med matrester.

Vad säger ni om second hand-böcker? Någon som har dåliga erfarenheter?

Andra bloggar om: Antikvariat, Böcker, Litteratur, Second hand

“Lars Noréns t-tröjor och mina”

mathias — Mon, 16 Jun 2008 13:30:46 +0000

Nu har det kommit en bok om mode, stil och politik. Boken har straight-forward titeln Stil & Politik och är skriven av Barbro Hedvall och Göran Greider. DN har intervju med författarna. Det är en ganska underhållande intervju, läs den.

Har inte alla bara gått och väntat på den här boken? En bok som förenar akademisk analys med politisk medvetenhet och ett lättsamt sinne för nyanser i modevärlden. Författad av två självironiska skribenter som inte verkar kunna hålla sig från att bjuda upp till halvseriös och semikomisk debatt var de än rör sig.

Precis vad man behöver i ett litterärt klimat där deckare och autobiografiska romaner är det hetaste.

Andra bloggar om: Böcker, DEbatt, Författare, Litteratur