Rätt grabbigt om manlighet

Mandomsprov, en antologi om manlighet utkom på Söderströms tidigare denna vecka. Boken består av elva essäer av elva skribenter. Philip Teir och Mårten Westö, redaktörerna för samlingen har lyckats vaska fram män(niskor) som är så pass olika att samlingen reflekterar flera intressanta synvinklar på ett tema som lätt blir mossigt och helt enkelt klyschigt.

Ändå träder en slags förenande grabbighet fram i och med en sak som nästan alla har gemensamt: ett avståndstagande från det ”typiskt manliga”. Vad det typiska är vet jag inte riktigt. Kanske inte heller skribenterna.

Philip Teir kommer fram till att jakten på manlighet egentligen handlar om att bli vuxen:

”Män som inte är pappor kan i större utsträckning förneka, precis som jag gjort, att det är ”typiska män”. De är som finlandssvenskar i Österbotten: inte finlandssvenskar egentligen, inte hundra procent, lite annorlunda. Sådan var jag också, finlandssvensk-in-denial. Och inte riktigt man.
Efter att jag vuxit in i papparollen har jag kunnat lämna barndomen bakom mig, och vår familjs mytologi.
Och egentligen handlar det ju inte om kön.
Utan om att bli vuxen.”

En frågeställning som följer, och som Teir delvis tangerar i sin essä: hur mycket har manligheten att göra med faderskapet?

Som man och pappa känner jag igen mig speciellt i Teirs essä eftersom vi är samma ålderskategori (även jag fick mitt första barn när jag var 21 år gammal. Teirs andra barn kom när han var 25 år gammal, mitt andra barn kom elva dagar innan min 25-årsdag).

Mandomsprov är förutom en samling som står på egna ben, och gör det med en klar stilistisk balans, även en uppföljare till Rapport från Planet Mamma, en finlandssvensk mammabok som utkom 2004.

Technorati » , , , , , ,
Andra bloggar om » , , , , , ,

Annonser

About this entry