”Kyrkans huvudprodukt”

Jag är skeptisk mot att se på kyrkan som marknadsföringsprojekt.

”Kyrkans huvudprodukt, högmässan på söndagarna klockan 10, säljer ganska dåligt” (citat från artikel på s. 11 i Hbl 26.10.2006). I och för sig kan man se det här som en retorisk grej vars idé är att göra kyrkans terminologi lätt att greppa för dem som inte är vana kyrkobesökare. Om man säger ”de heligas sammankomster i templet” så kanske det inte är så många ovana besökare som fattar vad man talar om. Men säger man ”vår huvudprodukt högmässan” så kanske det klingar lite mera bekant. Och kontextualisering är nog en av de viktigaste sakerna för kyrkan, att kunna presentera evangeliet om Jesus på ett sätt som inte alienerar omgivningen. (Paulus var bra på det här.)

Men: hur långt kan man förvärldsliga kyrkans retorik förrän termerna blir det väsentliga i stället för den bakomliggande orsaken till att termen förekommer över huvudtaget?

Kyrkan (församlingen, för att använda sig av biblisk terminologi, kyrka är ett ord som uppkommit senare och som i sin egentliga innebörd torde implicera en byggnad, inte en organism) var i sin begynnelse organisk, den bestod av förhållanden människor och Gud emellan. När man pratar marknadsföring så måste jag erkänna att det nog är en symbol och en kontextualiserande bild som fungerar, rent teoretiskt i alla fall. Problemet blir när man lämnar bort sanningen om Jesus, som är kyrkans huvudprodukt, och i stället fokuserar på att göra träffar i en kyrkobyggnad klockan tio på söndag morgon till the main attraction. (Här kan du läsa lite grann om attraktionsbaserad vs. inkarnerande mission.)

Symboler och bilder i all ära, jag älskar dem, men jag kan inte släppa teorin om hyperverklighet, och för mig luktar hela den här grejen lite simulacrum. Det autentiskt falska, enligt Umberto Eco. Så kyrkans autentiskt falska blir en samling människor, kyrkobesökarna, som producerar en produkt, högmässan (det här är givetvis karikerat för att riktigt ställa det på sin spets). Om symbolerna blir den verklighet man lever i (högmässorna kl. 10 blir kyrkans egentliga verklighet), i stället för att enbart låta dem representera en bakomliggande verklighet (församlingen lever i nära förhållande till Gud), så är det hyperverklighet.

Ah. Allt detta teoretiserande, tänker någon. Visst. Det är lite plågsamt att syna sig själv i sömmarna så här. Men jag tror det behövs. Och det behövs just därför att man ska märka att man aldrig kommer att ha alla lösningar, utan att lösningarna ligger hos Gud. Och frågar man honom, kommer han att visa dem för oss.

Technorati » , , , , ,
Andra bloggar om » , , , , ,


About this entry