När jag blir morfar

I dag stod jag framför bokhyllan hos mina föräldrar. Jag stod och tittade vad den innehöll och bestämde mig för att plocka ner Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige av Selma Lagerlöf. Jag öppnade den och på första sidan stod det ”Daniel, Mattias och Christian. Januari 1989.” Jag trodde att mina föräldrar hade gett oss den, men nu när jag kom hem ser jag att handstilen varken är mammas eller pappas, och mitt namn är felstavat. Mystiskt. Jag tycker att det är lite viktigt för mig att reda ut vem vi fått boken av.

Men ja, det här är ännu viktigare: medan jag stod framför bokhyllan sa jag att jag längtar efter att själv få vara morfar eller farfar och få uppleva den dagen då mina barnbarn kommer och hälsar på och står framför min bokhylla och tittar efter böcker som verkar intressanta. Då ska jag berätta om böckerna för dem, vilka jag tycker speciellt mycket om och varför, och om hur jag upplevde dem när jag läste dem. Det blir härligt. Jag blev så salig när jag stod där att jag dansade på tå och klappade händerna.

Japp, det är sant. Jag har sagt flera gånger att jag ser fram emot att få vara 40-50 år, och jag ser även fram emot att få vara morfar eller farfar. Go tell the world.

Technorati » ,
Andra bloggar om » ,

Annonser

About this entry