Konflikten i Mellanöstern kräver grundliga studier

Barry Rubin, professor och chef för Global Research in International Affairs Center i Israel, skriver i dagens Hbl (onsdag 10.1.2007) en insändare som jag länge har velat läsa. Det handlar om Mellanöstern och om världens syn på konflikten. Jag citerar:

”Vad man bör göra är att studera ideologin, målen, tillvägsgångssätten och strukturerna hos grupper som Hamas i dag – eller Fatah för några år sedan – för att inse att de tuffa beslut som nu behövs för att nå politisk stabilitet inte kommer att fattas. […] Tron på en förestående fred och modernisering upptar en stor del av den offentliga debatten om Mellanöstern. Denna tro gör många ledare besatta vilket leder till felaktig politik. Det ser vi bevis på redan i dag.”

I dag har det nästan gått populism i debatten om Mellanöstern. Men man kan alltså inte enkelt konstatera att freden i Mellanöstern är allas mål eller i allas intresse. Det stämmer helt enkelt inte. Ledare i västvärlden kan inte kliva in och kräva eller säga sig förespråka fred utan att grundligt lägga sig in i konflikten och dess (religiösa och ideologiska) bakgrund.

Rubin låter oss ta del av ett annat, allt annat än populistiskt och må jag säga mera realistiskt scenario på hur den närmaste framtiden kommer att utforma sig i Mellanöstern:

”Hamas politik kommer inte att bli mer måttfull. De kommer inte att upphöra med attackerna mot Israel eller göra ett fredsavtal. Palestinierna kommer inte att nå en intern politisk lösning, eftersträva ekonomisk tillväxt, eller närma sig försoning. Den syriska ledningen kommer inte att hjälpa till att reda upp situationen i Irak, sluta fred mot Israel eller avstå från sitt inflytande över Libanon. Hizbollah kommer inte att bli mer moderata i sin politik. De ser ingen orsak till att inte använda våld parallellt med demonstrationer och valkampanjer. Dagens ledning i Iran kommer inte att avstå från sitt kärnvapenprogram, sluta splittra regionen eller sluta finansiera terrorism.”

När jag säger att jag länge väntat på en dylik insändare menar jag inte att jag vill gotta mig åt att allt går fel i Mellanöstern. Tvärtom. Man kan inte börja bearbeta problemet på ett realistiskt plan om man inte grundligt, och jag menar grundligt, lägger sig in i konflikten, dess religiösa, ideologiska och historiska bakgrundsfaktorer. Det räcker inte med att säga att freden är i allas intresse. Det må stämma ur västvärldens perspektiv med västvärldens värderingar, men i en kultur som Mellanösterns kommer det att uppstå konflikter så fort man som västerlänning ens nämner begrepp som fred, nation, religion, sekularisering eller ideologi.

Rubins uttalande om att man bör ”studera ideologin, målen, tillvägsgångssätten och strukturerna” hos de grupperingar som utövar inflytande i Mellanöstern-regionen är mitt i prick.

Technorati » , , , , , ,
Andra bloggar om » , , , , , ,
Det här är intressant.

Annonser

About this entry