Topelius 2.0

Topelius verkar ha varit en symppis man. Han gillade sagor, och berättade dem gärna i bildande och pedagogiskt syfte åt barn och kvinnor, som på den den tiden ju inte ens fick eller kunde avlägga magistersexamen (första kvinnliga fil.mag. år 1882). Zacharias T. gjorde dock mer än så. Till exempel höll han noga koll på Hegel och dennes filosofiska och ideologiska inflytande, och tillsammans med bl.a. J.J. Tengström, Snellman och Cygnaeus såg han till att Finland blav den nation som snabbast och mest fullständigt anammade hegelianismen. Detta enligt Matti Klinge i hans Idyll och hot. Zacharias Topelius – hans politik och idéer.

I övrigt kan man väl sådär småödmjukt säga att den finska identiteten skulle se helt annorlunda ut i dag om inte Topelius genom sin extensiva och breda verksamhet hade berikat oss med verk som Fältskärs berättelser, Heritiginnan af Finland, Boken om Vårt land, Resor i Finland och många andra. Många verk översattes redan tidigt till finska.

Det att han sedan som redaktör försökte bannlysa August Strindbergs böcker eller skrifter må vara ett kapitel för sig.

Topelius är aktuell här i Finland bland annat i och med Svenska Litteratursällskapets projekt för att ge ut hans samlade verk i en serie som innehåller 20-25 band på 700 sidor vardera. Där har ni något att bita i. Projektet börjar ge ut volymer från och med 2008 och beräknas ha gett ut allt Topelius skrivt någon gång under 2018. En egen hemsida för projektet finns på www.topelius.fi.

På Kyrkoesplanaden i Vasa finns en staty av sagofarbrorn Topelius, och i dennes minne ska vi nu läsa ett urdrag ur hans Ljungars saga:

David hade troligen sofvit i flera timmar det goda
samvetets sömn, då ett oredigt minne af den före-
gående dagens händelser begynte spöka i hans drömmar.
Han tyckte sig åter vara vid Ljungars källa; han ville
dricka, men källan var så torr, att icke ens stenarna på
dess botten mer voro fuktiga. Ett stycke längre borta
på höjden stod den hemlighetsfulla flickan och vinkade
honom att följa sig. Men han kunde icke röra hvarken
hand eller fot; han var som fastvuxen vid klippan. Den
lilla flickan vinkade allt häftigare och otåligare; omöjligt,
han förstod att han borde gå, men han kunde det icke.
Bakom den gamla tallen skymtade fållarna af en svart
sammetsklädning; det var fru lTrsnla, och hon förhäxade
honom med sina mörka, genomträngande ögon. Långt
borta i skogen hördes rop, och på himmelen uppsteg en
tjock rök. Han kunde ej längre tvifla, det var Myllyranta
som brann, det var hans mor och Beata och Birger som
ropade på hjälp…
Utom sig af ångest, slet David sig lös ur sömnens
armar. Förtrollningen var bruten; han vaknade och
befann sig sittande i kolblinda mörkret på stenbädden i
det hemska fängelsehvalfvet.

Technorati » , , , ,
Andra bloggar om » , , , ,
Intressant?

Annonser

About this entry