Irriterande minfält i språket

Det finns inslag i litteraturen slash språket slash ordkonsten som gör mig nervös. För att jag inte kan omfatta det kanske. Eller för att det rent ut sagt är konstigt. Det här är ett bra exempel, jag citerar den svenska skådespelaren Jonas Karlsson som nu har gett sig på att ge ut en novellsamling (DN:s recension):

Jag letar efter det där som inte direkt finns i språket. Det där som ser ut som ingenting men som också är någonting. Jag nästan letar efter det där som är ingenting. Eller snarare: är det här någonting? Och sedan kommer man fram till att det verkligen är någonting. Men vad är det?

Vänta lite, vvah? Vad menar du egentligen, Jonas Karlsson?

Andra bloggar om » , , , ,

Annonser

About this entry