Woolfs eget rum

För något år sedan läste jag essän Ett eget rum av Virginia Woolf. Nu läser jag om den på originalspråk, titeln lyder då A Room of One’s Own. Det är en av de titlar som ofta kom upp när Dagens Nyheters litteraturrecensenter ombads nämna de viktigaste böckerna/den viktigaste boken som finns. Och visst är den viktig, det handlar om kvinnliga författares förutsättningar att skapa. Finns det frihet för dem att skriva? Finns det konstnärlig begåvning hos dem över huvud taget? Nåja, i dag är detta rätt självklart: kvinnor kan skriva fantastiskt bra böcker. (Även om det förbluffande nog än i dag går att diskutera varför de mest hyllade och prisbelönta författarna ofta är män. Margaret Atwood tex. klår de flesta manliga författare med hästlängder. Bara för att nämna ett namn bland tusentals.) Men i början av förra århundradet var det fortfarande pinsamt och plågsamt hur mycket skräp kvinnliga författare eller författaraspiranter fick tåla.

Jag måste erkänna att jag inte minns så mycket av min första läsning av boken. Nu när jag läser om den på engelska slås jag direkt av hur vackert Woolfs språk är: hon behärskar verkligen sitt hantverk. Texten är full av små nyanser, underfyndigheter och till och med syrliga ironier på sina ställen. Det är helt enkelt en njutning att läsa. Att jag dessutom fick tag i Pengiun Books fina pocketupplaga med snyggt omslag gör den fysiska njutningen nästan lika stor som den intellektuella: bara att hålla i boken och titta på den är mysigt.

Den centrala tanken i essän lyder som följer: A woman must have money and a room of her own if she is to write. Det är ju tur attVirginia själv var så pass lyckligt lottad att hon hade ett eget rum. Annars hade vi väl aldrig fått läsa den här essän.

woolf

Intressant att många bloggare använder sig av bokens titel för att namnge sina bloggar. Titta bara här och här.

Andra bloggar om » , , , ,
Intressant?


About this entry