Lerklump

Min underbara fru gjorde ett smycke som jag knyckte. Senare kom vi överens om att det var hennes förlovningspresent åt mig. Hah. Det är otroligt snyggt, och jag tror det är mitt finaste halsband någonsin.

Det är en lerklump, en liten boll med en centimeter i diameter. På den har hon bränt en glasyr som är brungrå med diskreta inslag av blått. Carina tycker att det är ett Mathias-halsband, vilket det ju givetvis är!

Jag gillar det också därför att jag blir påmind om att jag är som en lerklump i Guds händer. Jag formas och kläms med olika mängder tryck och med olika riktningar. Det är en tröstande tanke tycker jag, eftersom jag inte behöver känna att jag måste vara någonting färdigt, eller att jag måste prestera för att bli någonting annat än jag är. Det fixar sig, liksom –

Andra bloggar om » , , ,

Annonser

About this entry