Skönhet och sönderfall

Frugan köpte Sara Stridsbergs Drömfakulteten åt mig medan hon besökte Stockholm (tack frugan!). Håller på att läsa den som bäst.

Jag får återkomma med en lite längre bloggpost när jag läst klart. Nu först tänkte jag bara skriva kort om ett stycke som slog mig i ögat:

Louis tycker jag är vacker. Jag tänker fortsätta vara vacker tills jag dör. Jag tänker inte acceptera något sönderfall. Jag tänker inte se ut som ett krig i ansiktet. Louis stannar så länge jag strålar. Glöm inte att stråla […]

Det är Dorothy som talar, en sönderslagen trasdocksbrud som paradoxalt nog (och inte bara tack vare namnet) för tankarna till huvudpersonen i Wizard of Oz.

Den här synen på skönhet är knepig; det är lite hemskt att man ska behöva övertala/intala sig själv om att sönderfallet måste förnekas och bekämpas. Sönderfallet ser jag som en del av processen livet. Och en man eller kvinna som inte vill falla sönder (synonymt med att tappa sin skönhet) är något av en Sisyfos som rullar stenen uppför berget även om han vet att den genast kommer att rulla ner igen.

Men också det här är hemskt: att kvinnor inser att män stannar enbart så länge som kvinnan kan erbjuda fysisk skönhet.

Mer om Drömfakulteten senare. Någon annan som läst den?

Andra bloggar om » , , , , , ,
Intressant?


About this entry