Fysisk poesi

Det finns dikter och sen så finns det dikter.

Vissa dikter är ord på ett papper och de förblir ord på papper (förutom när man högläser dem). De där fumliga dikterna om naturen och om kärleken till Kvinnan/Mannen som man egentligen inte orkar traggla sig igenom. Jo jag vet alla har olika smak och preferenser bla bla bla. Jobbigt.

Men det finns också dikter som river tag i en och gör läsningen till en fysisk erfarenhet. Det känns riktigt i kroppen att man läser en intensiv dikt. Såna tycker jag om.

Aase Berg har skrivit en trilogi om moderskap och barnets/förälderns separation (Forsla fett, Uppland & Loss). De böckerna lär vara riktigt sådär kusliga att de inte lämnar kroppen på en tid. Jag har inte läst någon av de här diktsamlingarna, men är nyfiken.

Andra bloggar om » , , ,

Annonser

About this entry