Dystopisk drive

Vad är det som gör att dystopier är så fascinerande?

Några av mina favoritböcker är dystopiska romaner. Då tänker jag t.ex. på Margaret Atwoods Oryx & Crake och Tjänarinnans berättelse. Min fascination för de här böckerna beror till stor del på att de så skickligt och på något plan trovärdigt blandar ihop oroande tendenser i samtiden med framtida mardrömsscenarion. Oryx & Crake är en bio-dystopi, komplett med klonade barn, ”livskunskap” som inte är kunskap om livet självt utan kunskap om hur man manipulerar liv, och civilisationens undergång. Tjänarinnans berättelse pumpar upp religiös fanatism och skapar en värld där sk. kristna wackos förtrycker kvinnor och använder dem som barnaföderskor. Allt enligt godtyckligt valda modeller från Gamla testamentet. Skrämmande.

Nåja – jag är alltså inte intresserad av mardrömslika skildringar bara för sakens skull. Jag är intresserad av författares tolkningar av hur samhället kan urarta om det går illa.

Sånt är intressant – och även om vi lever i ett samhälle som är otroligt välbyggt och välfungerande, så finns det ändå vissa inslag som med lite fantasi och försyn kan vridas till någonting seriöst skrämmande. Då tänker jag på vården (verkar bli allt inhumanare), kärnkraften (krig, krig, krig, nukleär nedsmutsning), marknadskapitalism (arbetare runt om i världen lever ofta under alltmer slavliknande förhållanden), biologiska hot (t.ex. Children of Men av P.D. James), miljökatastrofer (i filmväg finns t.ex. Day after Tomorrow). Bara för att nämna några exempel.

Har ni några dystopier som ni gillar? Eller ogillar?

Andra bloggar om » , , , ,


About this entry