26

I dag fyller jag 26.

Jag bloggfirar genom att skriva hit ett kort stycke från fem favoritböcker. Alla stycken är tagna från sidan 26 i respektive böcker. Ordningen är slumpad.

Silmarillion, J.R.R. Tolkien:

It is told among the wise that the First War began before Arda was full-shaped, and ere yet there was anything that walked or grew upon the earth; and for long Melkor had the upper hand. But in midst of the War a spirit of great strength and hardihood came to the aid of the Valar, hearing in the far heaven that there was battle in the Little Kingdom; and Arda was filled with the sound of his laughter.

Brott och straff, Fjodor Dostojevskij:

En människas yttre är mycket bedrägligt. Denne man föreföll mig till exempel i början något skarp, men detta kan ju bero på att han är ett rättfram människa, och säkert är det så. När han till exempel vid andra besöket redan fått hennes ja, nämnde han under samtalets lopp, att han redan innan han träffat Dunja beslutat sig för att gifta sig med en hederlig flicka utan hemgift, just en flicka som redan prövat fattigdomen, ty förklarade han, mannen bör inte stå i tacksamhetsskuld till sin hustru, utan det är mycket bättre om hustrun betraktar mannen som sin välgörare.

Apostlagärningarna, evangeliets Lukas:

Från Antiokia och Ikonium kom det nu några judar. De lyckades få med sig folket, och man stenade Paulus och släpade ut honom ur staden i tron att han var död. Men när lärjungarna samlades omkring honom, reste han sig och gick in i staden.

Oryx & Crake, Margaret Atwood:

”Oroa dig inte, grabben,” sa hans pappa. ”Kvinnor är alltid så eldfängda, det hettar nedanför kragen på dem. Hon lugnar ner sig. Nu äter vi lite glass.” Så det var vad de gjorde, de åt hallonrippel i skålarna som hade blå och röda fåglar på och var handgjorda i Mexiko så man fick inte diska dem i diskmaskinen, och Jimmy åt upp hela sin portion för att visa sin pappa att allt var okej.

Processen, Franz Kafka:

– Titta inte ditåt! stötte han fram utan att lägga märke till hur uppseendeväckande ett sådant sätt att tilltala en självständig människa var. Men det behövdes inte heller någon förklaring, ty bilen var där på ögonblicket, man steg in och det bar iväg. Då erinrade sig K. att han inte lagt märke till när inspektören och vaktarna gick därifrån; inspektören hade skymt bort tjänstemännen för honom och dessa i sin tur hade skymt bort inspektören. Mycken sinnesnärvaro tydde inte det på, och K. föresatte sig att i det hänseendet vara mera på sin vakt. Ändå vände han sig ofrivilligt om och lutade sig ut över bilen för att om möjligt ännu få syn på inpektören och vaktarna.

Andra bloggar om » , , , ,


About this entry