Mallarmés grav är en teater

I dag känns det kaotiska livet som småbarnsförälder lite för kaotiskt.

Dottern sover nu som tur. Sonen och frugan simmar i simhallen. På bordet bredvid mig ligger dotterns matrester (hälften av maten fastnade dock på hennes tröja när hon spottade ut den). Jag har försökt läsa färdigt en artikel i Hbl fem gånger men avbrotten get the best of me.

Mitt i allt det här kommer jag märkligt nog att tänka på Mallarmé, och på att det i dag står en stor fin teater vid den plats som han en gång begick självmord på i Paris. Var det nu hängde sig han gjorde. Och sen undrar jag vad som om hundra år kommer att finnas vid den plats som jag en gång dör på.

Lite vackert att en teater är hans grav.

Jag borde gå ut och promenera. Få huvudet i schack. Jag har alltid trott att jag är extrovert till läggningen, men efter samtal med Ben och min kära fru börjar jag inse att jag kanske är mer introvert än jag trott. Behöver tid för mig själv, helt enkelt. Hinner inte med i vardagen om jag inte får regelbundna luckor att andas i.

Undrar om Mallarmé var introvert eller extrovert till sin personlighet.

Andra bloggar om » , , ,

Annonser

About this entry