Att hugga ord

Bläddrade genom österbottniska Ika Österblads Brev till andra sidan häromdan. Jag gillar den. Det är en kort bok i liten storlek, men den innehåller underbara formuleringar och tankar. Fastnade speciellt för det här stycket och jag kom att tänka på min vän Jimmy:

Vedhuggning. En bokstavligen destruktiv sysselsättning, och mycket tillfredsställande. Med en yxa i handen behöver du inte tänka stort eller fritt. Koncentrera dig på träet, på svaga punkter. Sikta på sprickan i ett stycke björk som torkat i ett år, eller mitt i drypande färsk alved. Hugg strategiskt runt kanterna på feta motsträviga ****** (de blir som individer). I bästa fall är klyvningsrörelsen fulländad: ett rent snitt från ändträet rakt ner i huggkubben. Itu. Det är för de ögonblicken man lever. (En bra yxa, ett kungarike för en bra yxa.)

Jag skulle vilja få in samma hantverkskänsla i skrivandet. Är det inte eftersträvansvärt att få samma åååååh-hohoooo-känsla av att mejsla fram en fin mening som av att åstadkomma en perfekt klyvning av en motsträvig kubbe?

Det är ett så pass hårt arbete att få fram en färdig text att man bra kan tala om att hugga ord. Även om det är länge sedan Moses högg buden i sina stentavlor.

Andra bloggar om » , , , , ,

Annonser

About this entry