Kärlekens vandring i tiden

Igår läste jag Elia Barcelós kortroman Guldsmedens hemlighet. Den handlar om kärlek och om den hopplösa känslan som uppstår när kärleken går en förbi och man inte förmår göra någonting åt det.

Rent tekniskt är boken intressant, den är klurigt cirkelkomponerad. På ett positivt sätt. En man och en kvinna puss puss = sant, men de lyckas inte riktigt få till det. Tiden börjar leva sitt eget liv i den här romanen, och kastar en av karaktärerna många årtionden tillbaka i tiden. Han landar i sin hemby i år 1952, två år före sin egen födelse. Där träffar han en tonåring, Celia, som han som tonåring har haft ett förhållande med. Och nu, i år 1952, har han som medelålders man ett förhållande med samma kvinna medan hon är i sina tonår.

Jo jo, så är det. Dessa två har kärleksförhållanden till varandra dels när mannen är vuxen och kvinnan är tonåring och när mannen är strax under tjugo och kvinnan dryga fyrtio. Med tidens hjälp går allt, ser ni.

Mh. Det var en bra bok iaf.

Salongen bloggade om det här.

Andra bloggar om » , , ,

Annonser

About this entry