Pamuks litterära hyponomier

Jo, jag vet, hyponomi är ett semantiskt och lingvistiskt begrepp. Men principen som gäller mellan hyperonym och hyponym, relationen mellan överordnade och underordnade ord, kanske går att använda även i litteraturvetenskapliga analyser?

I Orhan Pamuks Den svarta boken som jag plockat upp igen efter en paus på några månader, finns det otroligt många trådar att hålla reda på. Tankeutkast, så att säga. Huvudpersonen Galip broderar ut sina efterforskningar med en hel massa tankar och utsvävningar. Alla de här tankebanorna står i över- eller underordnat förhållande till själva huvudstoryn: att hans fru plötsligt har försvunnit. Oftast under-, eftersom spontana tankar tenderar att vara mindre viktiga än hans frus försvinnande.

Så när man använder det här begreppet, hyponomi, vid läsning och analys av skönlitteratur får man jämföra relationerna mellan specifika inslag av tankar eller idéer i det litterära verket, i stället för relationerna mellan begrepp eller termer. En annan bok som är skriven med en väldans massa över- och underordnade sentenser är Michael Kohlhaas, Heinrich von Kleists kortroman/långnovell från 1810.

Krångligt, kanske. Men Den svarta boken rekommenderar jag. Svårtuggad men svindlande. Michael Kohlhaas sedan är bara svårtuggad.

Andra bloggar om » , , , , ,

Annonser

About this entry