Vår granne

Vi bor granne med en irakisk man i medelåldern. Nu som då kan man se honom susa genom området med sin blåa cykel, som pryds av en kantig och ovanligt stor pakethållare av stål. Alla muslimska kvinnor i de här trakterna lär vara rädd för honom. Ändå är han världens vänligaste. Jag försökte en gång diskutera Saddam Hussein med honom. Det var precis efter att diktatorn blivit fångad, och eftersom jag vet att mannen har varit med i den irakiska armén i femton år var det lite riskabelt, men jag ville ändå fråga honom vad han tyckte om sitt förra statsöverhvud. Han började gestikulera och knagglade på sin nästan enstaviga finska: ”Saddam! Ei. Huono! Vain tappaa, ei, ei hyvä.” Där ser man –

För några år sedan fanns det artiklar i våra lokala tidningar om tolv nazister som hade överfallit ”några män från Irak”. Dessa män försvarade sig och det hela utmynnade i en resa till tingsrätten.

Nå, det kom sedan via en inblandad flickas vittnesbörd fram att nazisterna inte hade överfallit ”några män”, utan en man. Det var vår granne. Han försvarade sig mot tolv nazister. Och han gav dem stryk. Vad säger man då?

Andra bloggar om »


About this entry