Hotar litteraturbloggarna den traditionella kritiken?

Är litteraturbloggar skadliga för litteraturen? Den frågan har det diskuterats mycket om i USA under de senaste månaderna (även om jag tyvärr inte har hittat mycket om det på nätet). Flera framstående litteraturkritiker har uttalat åsikter om att litteraturbloggar kan försämra kvalitén på kritiken, och att det finns en fara för att tidningar och tidskrifter tonar ner på sina bokrecensioner om bloggarna blir alltför många. L.A. Times har redan dragit ner på sitt utrymme för bokrecensioner. Atlanta Journal Constitution har fotat sin bokredaktör. Många andra följer efter. Efter vad har förstått hänvisar många tidningar till litteraturbloggar då de motiverar sina beslut att dra ned på eller helt ta bort utrymmet för bokrecensioner och kritik.

Här skriver SvD en artikel om litteraturbloggarna som utmanar finrummet.

Jag är lite kluven. Vet inte riktigt vad jag ska tycka. Jag tycker inte att litteraturbloggar är någon fara för kritiken. Tvärtom. Många bloggar, även denna, länkar till tidningars bokrecensioner via RSS-flöden, och åtminstone en del av mina besökare går vidare dit efter att de besökt min sida (tack WordPress för en bra statistiksida). Det här ser jag som en bra effekt av litteraturbloggar: att de sprider info och länkar till andra litteratursidor.

Men det finns en annan sida på det här myntet. Under mina studier på universitet har det stundvis framkommit klagomål om att kurserna har varit för centrerade runt deltagarnas egna diskussioner och åsikter. Studenterna har ibland saknat de egentliga föreläsningarna av de sakkunniga. Av dem som har gjort det som de gör i tiotals år, och som verkligen har djup kännedom i litteratur. Om kurserna byggs upp så att studeranden själv får finna sina svar genom diskussioner och egna analyser, så riskerar man gå miste om den stora sakkunskap som finns tillgänglig, även om dessa diskussioner givetvis också behövs.

Kanske man kan koppla det här till diskussionen om litteraturbloggar kontra traditionell kritik: det behöver finnas egna forum i stil med bloggar och hemsidor, eftersom det främjar och breddar på intresset för litteratur och kritik överlag. Men om den professionella, sakkunniga kritiken utarmas, finns det enligt mig en risk för att nivån sjunker på utbudet av bokrecensioner och analyser.

Att bloggare sedan kan besitta lika stor kunskap som redaktörer och förläggare är ju självklart. Men om litteraturbloggarnas närvaro på nätet leder till att tidningskritiken försvinner, måste man fråga sig hur det kommer sig att det inte finns en förståelse för skillnaden mellan bloggarnas betydelse och den traditionella kritikens betydelse. Att dra likhetstecken mellan bloggar och kritik är ett smalt perspektiv. Så ser i alla fall jag på saken: det är inte litteraturbloggarna i sig som är ett hot mot kritiken, snarare är det så att bristen på förståelse för skillnaderna i betydelse är hotfull för perceptionen av både bloggarna och den traditionella kritiken.

The National Book Critics Circle har startat kampanjen Save Book Reviews.

Andra bloggar om » , , , ,
Intressant?


About this entry