Hölderlins retoriska patos

I Deconstruction and Criticism, en av de mest inflytelserika böckerna inom dekonstruktiv litteraturteori, citerar Harold Bloom ett av Friedrich Hölderlins brev till Schiller:

[…] because I know the profound effect a single word from you can have on me, I sometimes strive to put you out of my mind so as not to be overcome by anxiety at my work. For I am convinced that such anxiety, such worry is the death of art

Bloom kallar det här för anxiety of influence, och har skrivit en hel bok om förhållandet mellan författare och deras objekt för inflytande. Tyvärr har jag inte läst den boken (ännu), men jag finner ändå tanken fascinerande. Jag skulle gärna ha en lång diskussion med Kjell Westö, Monika Fagerholm eller någon annan omtyckt samtida författare om huruvida de upplever en så stark ångest gentemot sina förebilder att de tvingas koppla bort dem för att över huvudtaget ha möjlighet att gå vidare i sitt eget skapande.

Hölderlin var övertygad om att the anxiety of influence var konstens död. Att man vid sin kontakt med andra verk kan bli så överväldigad och påverkad att man omöjligen kan återgå till sina egna verk utan att på något sätt koppla sig fri. Att man för att själv kunna dikta måste vända all annan dikt ryggen. Bloom skriver att Hölderlin genom att öppet erkänna sitt beroende av Schiller och det inflytande som mästaren hade över honom skapar ett retoriskt patos vars mening är att porträttera sig själv som svag. (Vilket Bloom menar att han som poet inte var. Tvärtom.) Genom det här retoriska patoset verkar Hölderlin synbarligen tömma sig själv på sin poetiska gudom, och ställa Schiller på en piedestal som i stället för att fungera som en glorifierande position, oskadliggör Schillers upphöjdhet; genom att säga att ens förebild är totalt onåbar behöver man inte ens försöka uppnå honom/henne. Samtidigt som bekännelsen av Schillers inflytande är en poets hyllning av en annan, så lösgör den också Hölderlin från det betungande arvet från en poetisk auktoritet och möjliggör hans fortsatta skapande.

Alla som vill skapa måste begå ett fadersmord. Man måste kapa av det ångestfyllda inflytandet från dem som har kommit före.

Andra bloggar om » , , , , , , , ,
Intressant?

Annonser

About this entry