Sylvia Plath och tiden

Jag har alltid undrat varför Ryan Adams har gjort en låt om Sylvia Plath. Varför just hon? Jag tror att jag förstår det bättre nu efter att jag läst lite grann av den massiva dagboksvolym jag köpte för en tid sen.

Sylvia Plaths dagböcker är fyllda av ett svåremotståndligt vemod och en slags sorg som har att göra med svårigheter att finna en säkerhet i det egna jaget. Hur lätt är det inte att känna igen sig i det?

Plath verkade fundera mycket på tid. Här ett citat:

För mig är nuet evigt och det eviga växlar ständigt, flyter, smälter. Denna sekund är liv. Och när den har passerat är den död. Men man kan inte börja om från början med varje ny sekund. Man måste gå efter det som är dött. Det är som kvicksand… chanslöst från start. En historia, en bild kan förnya en upplevelse lite grann, men inte tillräckligt, inte tillräckligt. Ingenting är verkligt utom nuet och redan känner jag hur århundradenas tyngd kväver mig. En flicka för hundra år sedan levde en gång som jag. Och hon är död. Jag är nuet, men jag vet att även jag kommer att passera. Det starka ögonblicket, det svidande skenet, kommer och är förbi, oavbruten kvicksand. Och jag vill inte dö. (s. 22)

Det är så vackert på något vis; att både kunna se sekundens, stundens liv och dess död. Sekunden är liv, jag hinner dra andan på en sekund, mina lungor fylls av luft som förs in i blodomloppet och ger min kropp styrka för en liten stund. Sekunden är också död eftersom den aldrig kommer tillbaka, och samtidigt som den leder fram till ytterligare sekunder av liv, för den också mot slutet, döden, mörkret.

Jag har en känsla av att den ackumulerade svårigheten att hantera tidens gång och den ångest som det verkar ha ingett Sylvia Plath kan ha varit en stor orsak till hennes självmord. Under läsningens gång har det stundvis känts som om hon ibland hellre skulle vara död än att ständigt leva underdet tunga trycket av tiden som rinner iväg, okontrollerbart och deterministiskt. Det är inte så konstigt att hon i ett av sina dagboksinlägg parafraserar Andrew Marvells kända dikt To his Coy Mistress: ”at my back I hear / time’s winged chariot hovering near”.

Sylvia Plaths dagböcker, ISBN 9789113009360.

Andra bloggar om » , , , , , ,


About this entry