Är läroplanens krav på eleverna rimliga?

Det är svårt att vara lärare. Det är svårt att vara elev också.

Läraren ska inte bara kunna sitt ämne så bra att man kan lära ut det åt eleverna, det är dessutom svårt att klara av den gruppdynamik och psykologiska utmaning som klassrummet erbjuder. Och sen har vi allt det som läroplanen vill att eleverna ska lära sig under de år de går i grundskolan, yrkesskolan eller gymnasiet. Jag menar, visst, det är givet att man ska kunna undervisa smidigt i det ämne som man har studerat. Men vet ni vilka krav läroplanen verkligen ställer på elevernas inlärning? Det visste inte jag innan jag läste den nationella läroplanen. (Förtydligande för svenska bloggläsare: det är alltså fråga om Finland.)
Här är bara några av de punkter (ur läroplanen för årskurserna 6-9) som jag av orsak eller annan kom att fästa mig vid:

  • Genom läsning och skrivande och muntlig kommunikation tillägnar sig eleverna nya begrepp och lär sig att se sammanhang, tänka logiskt, reflektera över och ta ställning till företeelser i omvärlden
  • Under denna fas ska eleverna bli allt mer medvetna om sig själva som läsare, talare, lyssnare och skribenter
  • Eleven skall: …utveckla säkerhet i kommunikationssituationer och medvetenhet om kommunikationssituationens krav
  • …utveckla etisk och social kompetens i kommunikationssituationer, både i och utanför klassrummet
  • …bli medveten om hur man skapar ett positivt kommunikationsklimat och vänja sig vid olika synsätt och olika uttryckssätt.
  • Eleven skall: …få en uppfattning om hur texter och medier har makt att skapa bilder och tankar, forma människors världsbild och påverka deras val
  • …bekanta sig med olika kulturer genom litteratur, teater och andra medier och därmed utveckla sin etiska medvetenhet och få estetiska upplevelser.

Centralt innehåll i Kommunikation & Textförståelse:

  • att förstå och tillämpa förhållandet mellan textinnehåll, form och uttryckssätt i olika kommunikationssituationer
  • att stärka förmågan och viljan at kommunicera, föra fram egna åsikter och motivera dessa
  • att behandla fiktiva texter på olika sätt, t.ex. författar- och textorienterade analyser och läsarorienterade analyser
  • att betrakta texter som helheter, dvs. deras struktur, syfte och användning
  • att analysera och bedöma saktexter, att komprimera textinnehåll, att kunna skilja mellan värderingar och fakta

Centralt innehåll i Skriva och tala & Språk, litteratur och kultur:

  • att skriva fiktiva texter som ger uttryck för upplevelser och erfarenheter i en fiktiv värld
  • att experimentera med ord, meningar och satser i skriftlig och muntlig form
  • att utforska språket experimentellt, bland annat genom drama
  • att lära sig en del om språkvård och normer för talat och skrivet standardspråk
  • att granska social, geografisk och situationsbunden variation i det svenska språket
  • att få grundläggande kunskap om modersmålets betydelse och om den språkliga situationen i Finland och Norden samt i ett globalt och demokratiskt perspektiv
  • att laborera med ordval, ordbetydelser och olika stilnivåer
  • att läsa rikligt med gemensamma och valfria romaner eller ungdomsböcker och dessutom dikter, noveller och annan kortprosa
  • att känna till och använda centrala litteraturanalytiska begrepp som är lämpliga för åldersnivån
  • att bli förtrogen med några kännetecken för centrala litterära stilriktningar, såsom romantik, realism och modernism.

Ursäkta för den långa listan (som ändå endast är en bråkdel av allt det som eleverna förväntas lära sig i läroämnet Modersmålet och litteraturen), men nu undrar jag bara: finns det någon lärare som inte kämpar med känslor av mindervärde eller misslyckande?! Finns det någon lärare som verkligen förmår lära ut allt detta? Jag menar, hur klarar man av att lära sig allt det här som tolv- till femtonåring? Det verkar ju totalt omöjligt.

De som brinner av intresse kan läsa hela läroplanen här.

Jag vet ingenting om motsvarande läroämne i Sverige, och inte ens vidare mycket om hur det är ställt här i Svenskfinland eftersom jag själv bara arbetat som vikarie några dagar och endast hållit några lektioner i samband med mina studier. Men är läroplanen rimlig? Ta tex. bara det här: ”att bli förtrogen med några kännetecken för centrala litterära stilriktningar”. What? Förtrogen? Jag studerar litteratur vid universitet, och ibland känns det som om jag inte ens nu kan säga mig vara förtrogen med ”några” centrala litterära stilriktningar. Nåja. Lite karikerat då förstås. Ni förstår poängen? Eller det här: ”bli medveten om hur man skapar ett positivt kommunikationsklimat och vänja sig vid olika synsätt och olika uttryckssätt.” Eh? Klarar ens jag som 26-åring av något sådant?

Hur mycket kan man kräva av tolv- till femtonåringar (ung.) i modersmåls- och litteraturundervisningen? Det här var kanske en fjärdedel av allt det som läroplanen listar upp, och mycket av det här har med tolerans olika kulturer att göra, och med mediefostring, självutveckling- och reflektion, logiskt tänkande. Hur mycket ska modersmålsundervisningen ha hand om egentligen?

Orkade ni läsa? Orkar ni dessutom kommentera? Diskutera lite?

Andra bloggar om » , , , , , , ,
Intressant?


About this entry