Santiago och farfar

Läste Den gamle och havet på tåget häromdagen. Det är en grymt bra bok. Jag gillar den. Hemingway skriver så rakt på något vis, så koncentrerat och inte alls svulstigt. Den gamle och havet är dessutom en så kraftig berättelse, man kommer riktigt nära inpå den skröpliga men beslutsamma Santiago som fåfängt kämpar mot svärdfisken och naturen och sig själv.

Jag tänkte på min farfar medan jag läste. Igår hittade frugan dessutom några foton av min farfar, där han står i en båt och fiskar i Björköby utanför Vasa. Det var fina foton. Han var ingen Santiago, jag tror han var alltför realistisk för det, men han var fin ändå.

Och jag gillar böcker som tar en tillbaks till människor eller händelser från ens eget liv. Liv och litteratur liksom.

Andra bloggar om: , , ,


About this entry