Poeter som råvaruleverantörer

DN skriver om poeter som köar på förlag. Det kan dröja upp till två år innan man får sin poesisamling publicerad på Albert Bonniers. Norstedts har lite kortare köer och publicerar färdiga samlingar inom ett år, men de har också en mindre utgivning av poesi.

Det låter lite deprimerande, det här. Men kanske det inte är så farligt. Känns bara dumt att nyutgiven poesi i själva verket har kommit till för flera år sedan. Då kan man fråga sig om det är viktigare: att poesin är dagsaktuell och färsk eller att förlagen genom långsam utgivning silar fram kvalitetsmässigt bättre lyrik (hur man nu sedan avgör det vet väl ingen).

Det finns väl en risk för att poeter känner sig marginaliserade och förbisedda. Poeter är ofta beroende av utgivna alster för att över huvudtaget kunna få plats på poesiestrader och uppläsningar. För att inte tala om stipendier och arbetsstipendier. Som Mats Söderlund påpekar i DN:s artikel: ”Visa mig några andra råvaruleverantörer som behöver vänta två tre år på att få betalt”.

Andra bloggar om: , , , , ,

Annonser

About this entry