Everybody loves Hemingway

Ernest Hemingway uppmärksammas igen i den litterära debatten.

Den här gången är det fråga om publiceringen av Joan Didions Att lära sig själv att leva. Det är en samlingsvolym som innehåller Didions bästa texter (enligt vem det är hennes bästa framkommer inte. Kanske Didion själv, kanske förlaget, kanske läsarna. Who knows). DN publicerar en fascinerande essä om Hemingway som ingår i samlingsvolymen.

Några axplock ur essän, som för övrigt visar på en stor beundran av Hemingway och en förståelse av hans inflytande på hela 1900-talets (västerländska) litteratur:

Tidigt på söndagsmorgonen den 2 juli 1961 steg den berömde författaren upp i sitt hem i Ketchum i Idaho, gick en trappa ner, tog ett dubbelpipigt gevär av märket Boss från ett förvaringsskåp i källaren och tömde båda piporna mitt i pannan.

Den didaktiska kraften i biografin var så stark att vi ibland glömde bort att det handlade om en författare som på sin tid hade förnyat det engelska språket, förändrat rytmen i både sin egen och de följande generationernas sätt att tala och skriva och tänka. Till och med grammatiken hos en mening av Hemingway styrde eller styrdes av ett speciellt sätt att betrakta världen, ett sätt att se på den utan att delta, ett sätt att röra sig genom den utan att fästa sig vid den, ett slags romantisk individualism som var tydligt anpassad efter dess tid och ursprung.

För en författare måste den allra kusligaste scen som någonsin filmats vara det ögonblick i The Shining där Shelly Duvall tittar på det manu skript som hennes man har arbetat på och ser hur alla de hundratals sidorna är fullskrivna med en enda rad som skrivits gång på gång: »All work and no play makes Jack a dull boy«.

NY Times har för övrigt också en artikel om E.H.

Jag läste annars Gamlingen och havet för en tid sedan, och blev helt trollbunden av det korthuggna och drivna språket. Boken genomsyrades av en så ljuvlig stämning av hantverk, närhet till natur och levnadsvishet. Det är ju i och för sig en rätt tragisk berättelse om en dubbel kamp (människan mot sig själv och mot naturen), men det är stor litteratur, no doubt.

Gillar ni Hemingway?

Andra bloggar om: , , ,


About this entry