Jag är trött på Mellanöstern-retorik

Jag blir snart ursinnig på all hatisk och ödesdiger retorik gällande Mellanöstern och de senaste israeliska attackerna mot palestinier. ”Ett palestinskt folkmord”, ”Israel har inlett sitt Holocaust mot palestinierna”, terrorist hit och terrorist dit. Många bloggare visar upp fotografier på skjutna barn från Mellanöstern, och ännu flera flämtar och lovar sig själva och världen att aldrig aldrig tolerera sådana hemskheter.

Och visst, det som sker i Mellanöstern ÄR hemskt. (Finns det någon som inte tycker att det är det?) Men vad ska man göra åt det? Gråta? Svära? Förbanna? Hata? Det finns många som hatar. Många som förbannar. Och onekligen: många som gråter. Men hur är det med dem som undervisar? Dem som älskar? Är det att älska sitt folk och sitt land när man hotar ett annat lands civilbefolkning?

Blir det någonsin bättre?

En cynisk hållning, jag vet, men när två sidor i en konflikt går på och bara dödar och dödar måste man kanske inta ett lite pragmatiskt perspektiv. Jag vet inte om jag tror på en lösning av det flammande infernot i Mellanöstern. Bägge sidor slåss för sina liv. Israelerna. Palestinierna. Västvärldens medier och politikerkår verkar njuta av showen, trots de frekventa frosseriseanserna i blodiga fotografier och ångerfull journalistisk retorik.

När man försöker klargöra för orsakerna till den pågående konflikten (undrar förresten exakt när man kommer att sluta tala om konflikt och börja använda ordet krig), försöker man se tillbaks i tiden till 1948 och till kriget under slutet av 60-talet, men vem blickar framåt? Vem blickar framåt och säger Jo vi har båda gjort fel, men nu ska vi lösa det här så våra barn kan leva ett bättre liv. En god vän och pastor berättade för några år sedan om palestinier och israeler som kom samman och gjorde fred med varandra och levde tillsammans i vänskap. Var finns alla DE HÄR berättelserna? Det måste ju finnas exempel på hopp och på vänskap i Mellanöstern. Jag efterlyser dem. Jag är trött på retorik och blodiga fotografier. Är inte ni det? Är inte israelerna det? Är inte palestinierna det? Är vi inte snart trötta på självrättfärdigande ord om hur gångna förorätter måste hämnas?

Åh.

Andra bloggar om: , , , ,


About this entry