Tsatsikis kompis mammas gungande bröst

Barnböcker är skojiga. C har tagit som vana att läsa Moni Nilsson-Brännströms Tsatsiki-böcker åt femåringen på sistone, och några kvällar har jag hakat på. Nu läser vi Tsatsiki och Morsan, och trots att målgruppen torde vara några år över sonens ålder gillar han det skarpt ändå. Och jag menar, jag gillar det också, ta bara det här:

You know I’m bad, I’m bad, ylade Marias mamma i kapp med Michael Jackson och dansade och snurrade så vilt att hennes stora bröst guppade i Per Hammars bleka ansikte. Han såg döende ut.

Benjamin fnissar lite smågenerat när vi läser det här men gillar det helt tydligt. Varför tycker han om det? För att han känner igen sig i det? För att han kan se den komiska situationen framför sig? Eller kanske för att han uppfattar att det högst antagligen är en passage i en bok som borde framkalla ett skratt, men han kanske inte förstår riktigt varför, så han fnissar lite bara för säkerhets skull? Kanske är det alla dessa sammantagna.

Hur som helst, det är kul med modiga barnböcker som handlar om riktiga saker som gungande bröst på kompisens dansande mamma. Fantasi och sagolandskap i all ära, men det finns något fint i att skratta tillsammans med sitt barn när man läser något vardagsnära som både barnet och föräldern kan känna igen sig i.

Andra bloggar om: , , , , ,

Annonser

About this entry