Jag ska gå till sängs nu.

Jag såg nyss några minuter av en dokumentär om James Ellroy, en mycket biografisk sådan, och medan den glasögonprydde och tämligen high-strung Ellroy talade om sina juvenila sexuella fantasier om sin mor, tänkte jag på berättaren i Haruki Murakamis Hard-boiled Wonderland and the End of the World, som i en lång trång korridor mediterar över hur korridoren fungerar som metafor för Marcel Prousts författarskap.

Då förstår ni, vet man att det är dags att hit the sängen.


About this entry