Henning och Kinesen

Åh, så extremt irriterande. Henning Mankell videochattar JUST NU via BokVideo.se. Men min skit-USB-modem-uppkoppling är så förgrymmades långsam och stärvig att bilden och ljudet bara klipper av hela tiden. Så dumt. Borde skaffa bredband igen.

Men ja, jag hade tänkt ställa några frågor om Kinesen, Mankells nyaste roman som utkom helt nyligen. Läste den på vår semester i Joensuu förra veckan. Det är faktiskt min första Mankell-bok, och om jag inte räknat fel så är Kinesen dennes fyrtionde utgivna bok. Imponerande.

Henning Mankell - Kinesen

Birgitta Roslin, domare från Helsingborg och medelålders ex-kommunist, får reda på att hon är släkt med många av offren i en by i Norrland som blir utsatt för ett brutalt massmord. Hon engagerar sig i polisernas utredning och nosar fram ledtrådar som ingen tar på allvar, utom hon själv. Spåren leder långt ut i världen, bort ifrån Norrlands stugor och kyla. Spåren leder nämligen till ända tillbaka till Amerikas 1800-tal och till dagens turbokapitalistiska Kina.

Kinesen är en roman som blandar deckaren med den historiska och politiska romanen. Och gör det i stort sett med lyckad utgång, må man väl säga. Stundvis känns det dock som politisk pamflett, som i partierna som skildrar Kinas relationer till och intressen i Afrika. Gäsp.

Birgitta Roslin, Mankells huvudkaraktär, är en trovärdig figur som jag kan engagera mig i och bry mig om tillräckligt mycket för att ta mig fram till upplösningen, som för övrigt kommer först på bokens allra sista sidor (av 581 möjliga). Är Kinesen 100 sidor för lång? hinner jag tänka en eller två gånger mot slutet av romanen. En del av de kapitel som mer återger än berättar om Kinas socioekonomiska och politiska närhistoria kunde med förbehåll förkortas. Jag fick inte riktigt grepp om exakt hur alla detaljer om Maos tid vid kommunistpartiets ordförandepost passade in i berättelsen om massmordet i Norrland.

Mankell är en god berättare, och bra så. Men stundvis saknar jag en språklig vitalitet, någonting som skulle göra Kinesen till en stilistiskt intressant roman. Berättelsen i sig är god och intressant, men språkbruket kunde ha varit lite mer livligt.

Trots att jag gillade Kinesen hade jag antagligen ändå inte läst den om inte Leopard Förlag hade skickat hem den åt mig, så tack för det. Någon som läst den här romanen, eller annars bara vill säga något om Mankell?

Andra bloggar om: , , , , , ,


About this entry