Inget mindre än ett informationsparadigm

Skrivpedagogen och forskaren Annette Kronholm-Cederberg (blogg) besökte uni i dag och gav två föreläsningar. Jag hann hoppa med på den andra föreläsningen vars tema var Bland chattar, bloggar och fejsböcker – skriftkulturen i nya offentliga rum. Jag uppskattade den personliga inledningen av föreläsningen. Annette berättade mycket om egna erfarenheter och hon bjöd på en hel del komiska anekdoter som illustrerade den klyfta som håller på att uppstå, och som de facto redan har uppstått mellan det som kan kallas digitala immigranter och digitalt infödda (begreppen myntade av Marc Prensky).

Ett av de mest intressanta inslagen i föreläsningen var ett YouTube-klipp av professor Michael Wesch, som heter Web 2.0, The Machine is Us/ing Us, som jag lägger in här nedan.

Genast efter videon frågade Annette om någon hade spontana reaktioner på videon. En av lyssnarna, som också är akademiker vid en av universitetets institutioner, sade att han fann videon något irriterande. Att det var för ryckiga bilder och att det kan framkalla epileptiska anfall. Vilket jag fann mycket komiskt, eftersom det var en perfekt illustration på det som jag fann som en av den här briljanta videons huvudpoänger: att den omvälvning som pågår på internet i dag, med alla dess implikationer, inte är mindre än ett informationsparadigm där begreppen form och innehåll ändrar i betydelse och mer och mer övergår i varandra.

Det här paradigmet innebär också att en stor del av informationen (dvs. innehållet) på internet kommer att genereras av dem som använder internet. Det är inte längre bara tekniskt insatta som kan tillföra internet information, utan det är en öppen marknad. Vem som helst kan i princip editera på Wikipedia, vem som helst kan skapa en blogg som blir inflytelserik, vem som helst kan skriva dikter och noveller på nätet och bli upptäckt av förlag. Den utveckling som sker på internet är inte bara en teknisk utveckling, den gäller lika mycket användarnas (dvs. vår) identitet och varande som kommunicerande varelser. Och eftersom vi kommer att stå för innehållet på internet, kommer vi att känna oss intimt förknippade med internet. För att riktigt karikera kan man säga att det är vi som är innehållet på internet. Vilket ungefär är detsamma som Welsch säger när han avslutar med att säga We have to rethink ourselves. Och det är här som informationsparadigmet kommer att te sig totalt oförståeligt för dem som helt enkelt inte förstår vad det handlar om.

Den lyssnare som blev irriterad på Welschs video missade hela poängen: att den form som Welsch hade valt var en relevant del av själva innehållet i videon. Jag uppfattade inte videon som ett hot eller som en obegriplig gåta, utan som en uppmaning om att omvärdera vår roll i ett samhälle som håller på att förändras, och att omvärdera vad själva begreppen kommunikation och identitet är. För att utrycka mig kort.

De som växer upp i en miljö där webben och all trådlös teknik är basic stuff kommer i mindre grad att skilja form från innehåll än de som har vuxit upp innan utvecklingen av internet tog fart. Om man inte finner formen intressant eller tillräckligt dynamisk så kommer man att förkasta det, eftersom man växer upp med tanken att formen och innehållet är precis samma sak, att det inte finns någon åtskillnad. Därför kommer det att bli allt viktigare att vara insatt i kommunikationens nya former för att kunna uppfatta den diskussion som pågår.

Som jag ser det är det här en av de tydligaste distinktionerna av begreppen digital immigrant och digitalt infödd (även om jag direkt måste medge att jag utöver innehållet i dagens föreläsning med Kronholm-Cederberg inte är insatt i begreppens användning eller tillämpning); att digitalt infödda automatiskt kopplar ihop form med innehåll, medan digitala immigranter kämpar till den grad med formen att det dröjer länge innan de når innehållet.

Det var några tankar. Någon som vill associera fritt kring det här?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


About this entry