I den bästa av alla bloggvärldar

Michel Ekman skriver en kommentar i Merete Mazzarellas blogg, där han återger en del av en krönika som han har skrivit i en svensk dagstidning:

Det finns många skäl att misstro litterära bloggar. Bloggen som sämst och vanligast är en hybridform som löser upp gränsen mellan offentligt och privat, mellan professionalism och amatörism, ett medium för narcissister. Bloggen behöver en sammanhållande faktor, en röst eller persona som håller ihop den, samtidigt som den måste skriva in en tänkt mottagare. Detta kräver litterär eller journalistisk begåvning, raka motsatsen till det skenbart mödolösa i att kasta ned en anteckning nu och då om ditt och datt.

Låt mig replikera: Det finns en sjuhelsikes massa skäl att misstro kulturredaktioner och kulturskribenter. Precis som Tim Johansson på Hbl kan ge sitt inlägg i diskussionen om bloggar rubriken ”Åsikter till salu”, kan jag kalla Ekmans ord här ovan för ”Trångsynt”. Här får du ta del av den här bloggens ”sammanhållande faktor, […] röst eller persona”, Michel Ekman.

Jag anser det skamligt att kulturjournalister och skribenter försöker tvinga in bloggformen och framförallt bloggarna själva i en journalistisk tradition som dikterar precis hur man ska forma sina åsikter och sina texter. Medborgarjournalistik, har man väl kallat fenomenet bloggande. Kan vi inte låta bloggen vara just det, utan att höja röster för vetenskaplighet och analytisk skärpa för även denna form av skrivande?

Jag kastar ner mina anteckningar på denna blogg nu som då, om ditt och datt, men vem ska säga åt mig att jag inte får göra det? Att när jag nu mot Kritikernas rekommendation faktiskt sysslar med något så skamligt som att blogga om litteratur, Gud bevare mig, så ska jag i alla fall inte bli tagen på allvar i det som jag skriver? Jag för min del uppskattar att ta del av människors åsikter, oberoende av hur hög kvalitet det språkliga uttrycket för dessa åsikter har.

Jag stör mig inte så lite på att Ekman lite senare i sin kommentar har mage att åt Merete skriva följande plattityd:

Och att mena att just du skulle sakna litterär och journalistisk begåvning vore förstås absurt.

Så här är det alltså: de som är professionella författare och forskare och journalister, de får blogga. Men de som saknar denna ekmanska, magiska litterära och journalistiska begåvning, de får och ska helt enkelt inte blogga. I alla fall inte om litteratur.

Läs även andra bloggare om , , , ,


About this entry