Sommartankar

Det är som taget ur Francoise Sagans Bonjour Tristesse, ni vet, den där sommarslöheten man sjunker ner i. Så känns det just nu. Jag bryr mig inte om att Sagans huvudperson är en vacker och lustfylld tonåring och att jag är en halvbitter nästan-30-åring, slöhet som slöhet.

Egentligen kanske jag bara längtar ut till skärgården, till lugnet och det smått mytiska skimret som vi nordbor ger skärgården, mmmm. Jag drömmer om en evig Saltkråkan-tillvaro, underbart. Det är så karakteristiskt, så franskt-nordiskt: när en fransk författare skildrar sommar sker det genom en översexifierad tonåring, och när en nordisk författare skildrar sommar sker det genom skärgårdskaraktärer som är så alltigenom mysiga att man bara vill spinna dagen lång. Nåja. Utslag av sommartristess, alltså. Det är skönt att bara drifta omkring.

Enjoy the Saltkråkan:

Annonser

About this entry