Oda a Federico García Lorca

Porque por ti pintan de azul los hospitales
y crecen las escuelas y los barriod marítimos,
y se pueblan de plumas los ángeles heridos,
y se cubren de escamas los pescados nupciales,
y van volando al cielo los erizos:
por ti las sastrerías con sus negras membranas
se llenan de cucharas y de sangre,
y tragan cintas rojas, y se matan a besos,
y se visten de blanco.

Because for you they paint hospitals bright blue,
and schools and sailors’ quarters grow,
and wounded angels are covered with feathers,
and nuptial fish are covered with scales,
and hedgehogs go flying to the sky:
for you tailorshops with their black skins
fill up with spoons and blood,
and swollow red ribbons and kiss each other to death,
and dress in white

Det här är andra strofen ur Pablo Nerudas fina dikt Oda a Federico García Lorca. Jag tycker om den förväntansfulla stämning som finns i dikten. Jag väntar mig vid varje versrad att något slags mästare eller frälsare ska uppenbara sig. Eller kanske att en av dessa ángeles heridos ska visa sig vara Lorca själv. Nerudas Lorca finns på gravgårdarna, i himlen, bland de sjuka, men också i det småskaliga, i det mondäna; vid tågspåren, mellan diktraderna.

Här finns lite dikter av Neruda. Bläddra ner så kan ni läsa hela odet till Lorca.

, , , , , ,

Annonser

About this entry