Ny Kapuscinski på svenska

Min första kontakt med Ryszard Kapuscinski var genom boken På resa med Herodotos (publicerad 2004, på svenska 2006), en fantastisk resebok som samtidigt kan beskrivas som en slags memoarbok över författarens tidiga yrkesliv. Jag fick alltså först erfara Kapuscinski som den gamla och kloka polska mästaren. Journalisten Kapuscinski lärde jag känna först senare. Den iakttagande och skarpa pionjären i fråga om rapportering om och från tredje världen, européns blick på det främmande. Det här är egenskaper som binder honom samman med en annan polack, Witold Gombrowicz, som även han vände upp och ner på européernas blick på världen och sig själv. Gombrowicz skrev främst romaner och pjäser. De texter som dock har gjort honom mest känd är kanske hans dagböcker. Det speciella med dagböckerna är att de ursprungligen skrevs för publicering i europeiska tidningar. De är alltså inte privata, men däremot mycket personliga; dagböckerna dryper av författarens egocentriska syn på världen, av hans intellektuella arrogans och självgodhet. Kapuscinski är som författare Gombrowiczs motsats, alltid ödmjuk, nyfiken och beredd att revidera sin ståndpunkt.

Nu kommer boken Reporterns självporträtt, en samling intervjuer med Kapuscinski, samtliga godkända för publicering av honom själv. (DN:s recension av boken finns här.)

Om Kapuscinski själv skriver DN:s recensent följande:

[…] han fick aldrig det Nobelpris han hade förtjänat. Främst för att ha rivit gränserna mellan journalistiken, sakprosan och skönlitteraturen; skapat en rörlig världslitteratur med markkontakt som beskrev tredje världens födelse och européns möte med det främmande.

Även om Kapuscinski som författare och journalist tydligt och klart har förtjänat recensentens beundran, har den nya boken inte gjort det:

Mycket är förstås lärorikt och klokt. Men också oväntat högtravande och motståndslöst. Intervjuarna är anonyma och tycks sitta vid mästarens fötter. Jag får en känsla av samförstånd och kult som blir tröttsam i längden.

Kapuscinski dog år 2007.

Likheterna mellan Kapuscinski och Gombrowicz är många, även om de sysslade med två helt olika slags litteratur, och även om de på ytan verkar besitta oförenliga personligheter. En avgörande skillnad mellan de bägge polackerna är att Gombrowiczs utgångspunkt var en ideologisk och kulturkritisk blick på världen, och det speciella fältet för hans kritik var oftast det europeisk-marxistiska arvet. Kapuscinski i sin tur såg inte världen som kritiker i första hand, utan som en ovanligt insiktsfull iakttagare: med en fantastisk nyfikenhet, en förmåga att skildra sin omgivning på ett okonventionellt sätt och ett enormt intresse för människan och världen skrev han många böcker som redan nu stämplats som klassiker. Gombrowicz blickade ur sin exil-position i Argentina ständigt mot Europa, medan Kapuscinski som europé i sin tur alltid längtade ut till resten av världen.

Annonser

About this entry