Historia

Bloggandet har blivit svårt plötsligt, jag vet inte riktigt vad jag ska blogga om eller varför jag ska blogga om det. Kanske det tar sig.

Men men, fär att nu säga någonting: jag läser mycket historia just nu. Jag läste precis ut en bok om Himmler och hans monstruösa forskningsinstitut, Ahnenerbe. Det var en bok som på ett sätt öppnade mina ögon för Nazi-Tyskland. Boken heter The Master Plan. Himmler’s Scholars and the Holocaust och det är en djupdykning i den ideologiska indoktrinering som förekom på alla plan av det tyska samhället, med fokus då på ett institut som Himmler grundade, och som specialiserade sig på forntidsforskning om den legendariska ariska rasen. Det urartade självklart, vi talar ju faktiskt om det Tredje riket här, och Ahnenerbe började använda sina forskningsresultat för att berättiga alla tänkbara hemskheter i koncentrationslägren och runt om i Europa. Författaren till The Master Plan heter Heather Pringle.

Efter Pringle tog jag mig an en bok som länge stått i min bokhylla och pockat på min uppmärksamhet, Eric Hobsbawms The Age of Extremes. Det handlar om nittonhundratalet, och mer specifikt om de 77 år som Hobsbawm benämner The short century, dvs. från 1914 till 1991. Enligt blurben på baksidan av boken presenterar författaren här sin ”personal vision of the twentieth century”. Jag har hört mycket got om Hobsbawm som historiker och författare, ser riktigt fram emot att läsa vidare.

Annonser

About this entry