Våld

Jag har tänkt ganska mycket på våld på sistone. Det är ett intressant fenomen. Hemskt, ofta oförståeligt (men lika ofta fullt förståeligt), men intresant. Jag läser Slavoj Žižeks lilla filosofisk-sociologiska bok Violence. Han skriver ganska lite om fysiskt, explicit våld, och mer om symboliskt och strukturellt-systematiskt våld, eller objektivt våld. Ett av hans djärva, och, det måste erkännas, välgrundade, påståenden är att ett slags objektivt våld är inbyggt i den västerländska demokratin. Han hävdar också att den tolerans som påstås prägla det västerländska samhället (förutom de allt större klustrarna av främlingsfientlighet och högerextremism) i grund och botten är något annat än verklig tolerans. Kärleken till nästan, enligt Žižek ett av de främsta arven från kristendomen, har ersatts av en soliptistisk, snedvriden tolerans. Det viktiga är inte längre att identifiera sig och visa solidaritet med vår nästa, utan att själv kunna uppvisa tolerans. Samhället, verkar Žižek säga, blir inte mer tolerant, utan snarare mer intolerant gentemot dem som inte uppvisar en tillräckligt hög grad av tolerans. Diskursen om tolerans kontra intolerans kan leda till ett klimat där objektet för toleransen glöms bort. Det är ett slags språkligt-strukturellt våld, om jag förstår Žižek rätt. Vems fel är till exempel de våldsamma gatukravallerna i Paris för några år sedan? Invandrarnas (vem det nu må vara)? Eller politikernas? Kravallerna kanske inte skulle ha tagit plats om inte samhället i Frankrike under en lång tid hade utvecklats åt ett håll där elitismen och förtryckande mekanismer tilläts utrymme. De som under kravallerna kastade molotov-cocktails och startade bränder kan gott och väl vara i sina fulla rätt att säga: ”Är det här vårt fel? Nej, det är ert fel att det har gått såhär långt.”

För mig är våld intressant därför att det är så mångfacetterat. Våldet speglar människans förhållande till makt och frustration, som jag ser det. Och är inte våld ett uttryck även för desperation? Våld kan också vara ett sätt att försvara sig, att säga: ”Nu räcker det!” Žižeks bok är ingen handbok i våldets uttryck, utan snarare en utredning av begreppen symboliskt våld och objektivt våld. Det är en teoretisk bok, men lättillgänglig. Žižek använder sig av populärkulturella referenser (t.ex. filmer av M. Night Shyamalan) lika mycket som av tunga akademiska sådana.


About this entry