Om enformighet

Enformighet, det är jag bra på. Att göra samma saker om och om igen, det är inget problem för mig. För tillfället lyssnar jag på den här låten alltför mycket. Min fru blir tokig. ”Nejh”, sa hon igår (och i morse!), ”inte den här igen”. Det är Alice in Chains ”Nutshell”. Det är en låt som liksom låser fast mig i ett känsloläge redan efter de inledande sekunderna, och allt som följer bara förstärker upplevelsen: trummisens distinkta och rytmiska virvel-knackande som hela tiden finns där men som aldrig blir överbetonat; den sårbarhet som finns i sångtexten och sångarens tonläge; harmonin i gitarrerna. Det är en bra låt, vad kan man säga. Jag har lyssnat på den närmare 100 gånger under den senaste veckan.

Jag har heller inga problem med att samma filmer om och om igen. Om det är bra filmer alltså. T.ex. Little Miss Sunshine, som jag redan har sett tre eller fyra gånger, fick jag lust att se igår igen. Det är en film med härliga rollfigurer, bra skådespelare, fin dialog och fungerande soundtrack. No problem.

På samma sätt kan jag läsa samma böcker om och om igen. In Cold Blood. Processen. Allen Ginsbergs poesi. Albert Camus lilla filosofiska traktat The Myth of Sisyphus har jag aldrig läst klart, men jag har börjat på den fyra eller fem gånger, senast för en vecka sedan. Vissa människor, bland dem Olof Lagercrantz, om man får tro honom i Om konsten att läsa och skriva, kan inte det här med att läsa om. Lagercrantz säger att han inte förstår varför man skulle vilja läsa en bok en gång till; det finns ju så mycket annat att läsa. Jovisst, det stämmer. Det finns det ju. Men bra litteratur är bra litteratur. Jag tror att jag lärde mig mera om Capotes arbetsmetod och stil den fjärde gången jag läste In Cold Blood än den första. Så är det bara – att läsa om en bok ger mig mycket. Vid omläsningar tror jag att jag tittar mer på hantverket, the craft som Stephen King skulle säga, medan det under första läsningen är storyn som är viktigast. Samma sak med filmer jag ser flera gånger. Jag lyssnar på dialogen, tittar på de små nyanserna i skådespeleriet, tittar hur filmen är klippt. Såna saker, som man måste se om och om för att riktigt hinna förstå och uppskatta.

Enformighet kanske är fel ord i det här sammanhanget. Kanske upprepning är ett bättre ord. Det är väl som man säger redan i lågstadiet, att man lär sig genom repetition. Tur nog är det förbannat mycket roligare att läsa om en bra bok än att räkna samma tabeller 20 gånger.

Annonser

About this entry