Islandsparodi

‘- Isländskan är som vatten som har sin källa i fjällen, en bred och mäktig älv, så klar att man kan se botten överallt. Ömsom har den flutit fram med berättandets lätta flöde, ömsom forsat fram med storslagna versmåtts strömmar och virvlar. Under vårfloden har bäckar runnit ut i den från alla möjliga håll och burit med sig lera och gyttja, men de har aldrig lyckats besudla de djupaste djupen. De har varit sandfåror längs stränderna, och så småningom har orenheten sjunkit mot botten och försvunnit ut i havet. […] – Det isländska språkets främsta kännetecken är dessa: Det är rent, ljust, vackert, mjukt, starkt, elegant, konstfärdigt, ordrikt – och därför: särdeles väl lämpat för diktning. Detta är respekterade språkvetare världen runt ense om. Om ni vill disputera med dem, var så goda!’

Ur Sjóns roman Med skälvande tårar, passagen där doktor Loftur Fróðason undervisar sina utländska elever i det isländska språket.


About this entry