e-boksläsaren blir ett uppsving för läromedelslitteraturen

Om några år kommer e-boksläsare antagligen och hoppeligen att vara som pocketböcker, pick one up and carry it around. Men kanske det dröjer en tid ännu. På basis av de recensioner (Bl.a. DJtv och Bokhora) jag läst av första e-boksläsaren för den svenska bokmarknaden, Nuut, är det kanske lika så bra att dröjer. Nuut verkar vara en fungerande prototyp, men det verkar inte vara en e-boksläsare som fungerar så väl som åtminstone jag har tänkt mig att de ska göra.

Mitt främsta problem med Nuut: alla knappar. Jag håller med Daniel Åberg när han i DJtv tycker att iPhone:n och iPod:en har skämt bort komsumenter när det gäller knappar och touch-teknik. Min framtida e-boksläsare har högst en eller två knappar, resten sköts med fingertoppar som mjukt glider mot ytan av skärmen på läsaren. Jag vill också ha en snygg och stilig eboksläsare, och en läsare som högst har måtten 80-90 mm x 130-140 mm. Den ska se ut som år 2100 och inte för en sekund påminna om en gammal printer från 1994. Vilket jag tycker att Nuut gör. Även grafiken verkar lämna en hel del övrigt att önska.

(Tyvärr har inte jag hållit en Nuut i min hand och provläst ett kapitel med den, så min uppfattning av den baserar sig helt och hållet på synsinnet och recensioner jag läst.)

En annan sak som Nuut inte verkar ha är wifi-möjligheter. Detta är ett absolut måste för min framtida e-boksläsare. Att läsa böcker med en e-boksläsare måste erbjuda något extra, något som man inte har möjlighet till med pappersböcker. Man ska kunna utbyta tankar med andra som läser boken samtidigt, man ska kunna kopiera passager ur boken direkt in på nätet (t.ex. i recensionssyfte), man ska ha en inbyggd wikipedia-widget för främmande ord eller begrepp, man ska kunna instant-maila sina vänner med bokrekommendationer. Min uppfattning av e-boksläsare är att de framför allt handlar om interaktivitet. Det räcker helt enkelt inte att det är lättare att bära många böcker med sig.

En av de aspekter på e-boksläsarens möjligheter som gör mig mest ivrig är allt det som läsarna kommer att innebära för läromedelsböcker. Bara tanken på att bära med sig sjutton historieböcker och fjorton litteraturvetenskapliga böcker gör mig nipprig, på ett bra sätt. Inte bara för att man slipper tunga bokväskor och trötta axlar, utan framför allt därför att man med hjälp av e-läsaren kommer att kunna studera med effektivt. Jag hoppar kunna samla passager som jag behöver för en uppsats eller ett större arbete, till exempel, och skicka över dem till min laptop i ett enda dokument, i stället för att behöva skriva av alla passager för hand.

Jag hoppas och tror alltså på att e-boksläsaren kommer att medföra ett uppsving för förlagens avdelningar för e-läromedel. Jag hoppar innerligt att man tar till vara på den potential för interaktivitet och smidighet som e-boksläsaren innebär för utbildning och inlärning.

Jag tror att e-boksläsaren främst kommer att bli läromedelsböckernas grej. Visst – man kommer att läsa romaner och kanske noveller på e-boksläsare. Men de verkliga landvinningarna kommer att vara den snabbhet och enkelhet med vilken man kan bära med sig sina tidigare stora och tunga studieböcker, och den interaktivitet man kan uppnå genom ny teknik som möjliggör en snabbare och (icke att förglömma!) roligare studiemetod. Jag står själv i startgroparna för att utveckla koncept för e-läromedel och önskar innerligt att en snygg, fungerande och framför allt uppkopplad e-boksläsare redan fanns tillgänglig. Men jag nöjer mig med att vänta. Det kommer, småningom.

Läs också Tobias Nielsens (Kulturekonomi.se) tankar om bokens och förlagens framtid.

Andra bloggar om Böcker, E-böcker, E-boksläsare, Förlag, Litteratur, Läromedel